Jag försöker formulera några vettiga ord men delete-knappen går varm. Huvudet serverar inga givna meningar så jag börjar om och om igen. Det skulle handla om hur man accepterar att vissa perioder av livet bara handlar om överlevnad vare sig man vill eller inte. Så är det för oss nu. Vi är i ett limbo av att jobbet, vardagen och det övriga livet gasar på utav bara ... samtidigt som huset är ... nästan klart ... nästan klart ... bara lite till och vi försöker rodda allt. Klara för mycket. Få ihop en omöjlig ekvation med för många projekt/behov/grejer/allt på en gång som vi egentligen skulle behöva fly ifrån. Det är ärligt talat ren och skär överlevnad och man vet att enda vägen är framåt, det är bara att köra på tills det blir färdigt för det finns inga alternativ.Så jag försöker göra vad jag kan i det som är. Hittar små saker i vardagen som ger mig något och lustigt nog har det enkla som att hälla upp en kopp te och värma händerna mot den blivit som en ljuvlig liten snuttefilt. Som när vi möts i soffan på kvällen och kan ligga nära och bara vara en liten stund. Som när jag tackar nej till något trots att jag egentligen vill men orken eller logistiken går inte ihop just nu. Som att komma ut och promenera eller hänga med hönsen och barnen. Jag mår bra och dåligt på samma gång. Jag mår bra i mig själv och det finns ingen ångest, destruktivitet eller jobbiga känslor. Jag mår däremot inte bra i vår livssituation som kretsar kring att bygga hus och av att det är för mycket på en gång (och har varit under flera års tid). Är trött, överbelastad, sliten och samtidigt oftast glad. Pendlar mellan att vilja ge upp för det känns som att husbygget slukar en levande samtidigt som jag hör mig själv vara positiv och lösningsorienterad. Känner ofta att jag inte orkar en dag till i den här situationen och samtidigt är jag stolt och tacksam över hur långt vi kommit. Min största dröm just nu är få vara ifred (!) några dagar, samtidigt som jag längtar ihjäl mig efter att få tillbaka fritid med min familj, tänk allt vi kan göra tillsammans när huset står färdigt - utflykter?! filmkällar?! hänga?! Bara vara tillsammans utan den ständiga logistiken och slitet. Livet påminner återigen om att ingenting är bara en sak, ingenting är svart eller vitt. Flera saker existerar alltid samtidigt. <3
