Har du tränat med mig på Youtube än? Om inte så gör gärna det: gratis och en kvart! Det är du värd! <3Tusen tack för era tankar och erfarenheter kring åldersskillnader i relationer! Läs här om du har missat. Någon skrev den här kommentaren som jag tycker är så intressant så vi kan väl fortsätta reflektera tillsammans? "Vad gäller ålderskillnad i förhållanden och att kunna ha vänner och umgänge i olika åldrar håller jag med dig helt. Det är berikande! Däremot har jag ju äldre jag blir insett att jag inte tror på att "ålder är bara en siffra". Jag tänker att man absolut inte bör låta åldern stoppa en från att göra olika saker i livet, inte alls, men däremot är det för mig tydligt att med ålder kommer också erfarenhet om livet, en erfarenhet man inte har som yngre, som är värd att respekteras. Kanske vet jag vid 47 inte riktigt lika mycket om livet som någon som är 77? Sen är det självklart så att man kan ha två tankar i huvudet på samma gång. Att vara förälder idag är tex. inte samma sak som att ha varit förälder för 30 år sedan, så där är mitt perspektiv naturligtvis värt minst lika mycket som en äldre persons. Samtidigt har jag såklart respekt för en yngre persons åsikter och tankar, men vissa saker tror jag faktiskt bara faktiska år kan ge en. Tack för en intressant blogg!"Håller helt med om att ju äldre man bli desto mer livserfarenhet får man och det berikar och gör en tryggare och massor med positiva saker. Samtidigt så ser jag att hur man tar sig an livets prövningar kan ge mängder med fördjupad livserfarenhet - eller ingen alls, beroende på hur man är som person. Vi har väl alla mött någon som är "sopa under mattan, det där pratar vi inte om, det får vara som det" - typen. Väljer man den vägen när livet prövar en så blir ju både erfarenhet, mognad och utveckling väldigt begränsad.Om man däremot är en person som jobbar sig igenom livets prövningar och går igenom saker på djupet så blir ju resultatet något annat. Med det kommer mer erfarenhet, mognad och utveckling vare sig man vill eller inte, gammal som ung. Jag tror helt enkelt att ingenting är en garanti för något, utan att det mesta handlar om hur vi är som personer. Man kan vara äldre och omogen emotionellt och man kan vara äldre och otroligt klok och mogen. Likväl kan man vara yngre och superklok och emotionellt mogen eller tvärtom en barnrumpa. Jag tror personligheten och hur vi vågar möta oss själva styr mycket. Med det sagt är det klart att det kommer en generell ökad trygghet med åren och den livserfarenheten väger tungt, givetvis. Jag tror däremot inte att man kan säga rakt av att någon är si eller så baserat på ålder. För protokollets skull så märker jag att min referensram för "ung" i det här sammanhanget är när man börjar närma sig 30, inte ung som i tonåring eller i 20 års åldern.Det är så intressant att reflektera kring och hur man uppfattar det beror sannolikt på vilka människor man möter i olika sammanhang. Hur upplever du det och hur resonerar du i frågan?💘 Tips! Träna gratis med mig på Youtube HÄR!
