Läsarfrågan: Jag förstår din situation och har själv prövat liknande senarium som inte slutade så bra! Vad jag är fundersam över är att varför har ni så bråttom med allt? Vad ska ni göra sen? Eftersom du själv berättat att du tidigare varit lite vidbränd… hur mycket måste du klara av? Var rädd om dig! ❤️Svaret: Beklagar att din situation inte slutade bra <3 Alla har såklart olika perspektiv på saker, jag upplever inte att vi har så bråttom med allt. Om du menar husbygget så behöver det bli färdigt av två skäl: Ekonomi och ork. Vi har helt enkelt inte råd att ha ett husbygge igång längre så det behöver bli klart så vi kan flytta in och låta ekonomin återhämta sig efter över två års byggande. Samma sak med orken, vi behöver få tillbaka livet, få mer rimlig belastning och en chans att återhämta oss + att det ska bli kul att göra något annat och slippa ha detta mastodontprojekt som kräver allt av oss. Tolkar dock din fråga som att du menar att vi har bråttom med livet och jag/vi upplever det inte så. Är det något livet har lärt mig så är det att inte vänta med saker man drömmer om eller vill göra, livet går inte att ta för givet eftersom det enda vi vet är nu. Med det i åtanke har jag lovat mig själv att inte vänta med saker - men det finns inget rusande eller stress i det. Alla beslut vi tagit under våra (inte riktigt men snart) fem år tillsammans har vuxit fram över tid och det faktum att vi snart är 40 och 60 år gamla bidrar väl till att man vet vad man vill - och inte vill. Vi är två personer med stark intuition och ganska lika funtade i att det finns en stark motor, mycket vilja och en viss naivitet som gör att vi vill uppleva mycket tycker att göra saker och därav kastar oss ut och utforskar mycket. Oh, vad ska vi göra sen. Det finns så mycket att uppleva så det är en spännande fråga! Framförallt så vill vi njuta av vårt otroliga drömhus och skapa oss en ljuvlig vardag här hemma. Vi har en hel trädgård att bygga, våra företag och familj som behöver oss och det finns massor med drömmar som vi längtar efter att få ta vidare. Vi vill resa mer eftersom det är något vi hittills gjort väldigt lite tillsammans - de resor vi gjort har mest varit kopplade till jobb så att få resa som semester ska bli underbart. Även att få ha semester igen efter tre år utan är något vi längtar intensivt efter. Vi ska bygga ut hönsgården, har planer på jobbrelaterade projekt och vill framför allt njuta av att kunna bara vara mycket mer, att få tillbaka fritid igen! <3 Den sista frågan om hur mycket jag måste klara av. För mig handlar ingenting av det här om prestation. Jag levde en gång ett liv där jag längtade efter att få känna mig mer levande, att allt inte skulle vara så inrutat och förutbestämt. Det ledde till en stor förändring, framförallt inom mig själv och numera är det inget jag längtar efter då livet som är nu är så oerhört levande och spännande. Alla är olika och man hanterar saker på olika sätt. Jag kan bara säga att för egen del så var min utmattningsdepression (2012) något av det viktigaste jag gått igenom i hur mycket den lärde mig om mig själv, hur jag vill leva och allt jag aktivt ändrade med den i många år därefter. Trots att vi sliter och kämpar mer än vad vi trodde att vi kunde klara av så mår jag bra och står tryggt. Jag är såklart stundtals slutkörd av att det är så mycket på en gång, men jag mår inte dåligt i det. Numera vet jag var min bromspedal sitter och jag jobbar med mig själv, mina behov och gränser - inte mot som tidigare, vilket är avgörande på så många sätt. Jag känner mig verkligen klar med husbyggarlivet och återhämtning behövs v e r k l i g e n (!). Jag är så otroligt stolt och tacksam över att vi vågade göra den här enorma resan trots allt som också pågår parallellt och att vi tillsammans lever ett liv som vi älskar.
