Klockan visa 07.19 när de rusade ut genom ytterdörren, puss kram hejdå mamma älskling ses sen. Poff. Tystnad. Vänta nu, den lilla sover fortfarande vilket aldrig händer. De andra drog iväg till skola och jobb. Här är jag, själv en tidig morgon. Det minns jag inte ens senast det hände - eller jo, det var innan förlossningen. Över ett år sedan. Jahapp, vad nu. Så jag gjorde det enda rätta: Satte ner gumpen i soffan, drog en filt över benen och drack te. Glodde rakt fram. Betraktade ingenting och lät tankarna vandra. Existerade. Ahhhhh. En liten stund av guld <3 Tack Evy som sov en halvtimme extra den morgonen så jag fick bara sitta på arselet och glo, något av det mest underskattade som finns.
