En bild 23 september 2018 när Edith snart skulle fylla 1 år <3 Fråga: Känner att jag slits mellan att försöka njuta av min lille son som är lika gammal som din yngsta samtidigt som jag känner en frustration att jag inte får något gjort, och så fort den tanken är tänkt får jag ångest av att jag inte njuter mer. Ja du hör, moment 22. Är jag ensam om det här? Har du några bra tips?Svar: Tror verkligen inte att du är ensam om det här. Det är klart att man ska försöka njuta och försöka att vara i stunden - och vi är inte mer än människor som också slits mellan tusen olika saker hela tiden. Barn i den här åldern (1-2) är också väldigt all over the place med noll konsekvenstänk, starkare och starkare vilja, blir snabbare och snabbare och därmed farligare för sig själva så det ÄR ibland/ofta omöjligt att få något gjort. Jag tror det är viktigt att vara vettig med sig själv här. Njut av de små stunderna när det är möjligt, tillåt dig att släppa krav/förväntningar/måsten/press när du märker att det är en extra intensiv period - vissa saker får komma sen och be om hjälp eller så får din partner hugga tag i vissa saker. Välj vad som känns rimligt för dagen och justera förväntningarna utifrån det. Det är en väldig press på att man som förälder ska vara si och så och njut och allt det där och det är en fin grundtanke - och livet innehåller också så mycket mer än bara de där fina små stunderna när man kan njuta fullt ut. Det är en vardag, det är stress, ekonomi som ska gå ihop, logistik, relationer, mående och så vidare och så vidare. Att begära att man ska njuta av varje sekund är lika orimligt som att man skulle vara lycklig varje sekund. Kanske behöver vi damma av ordet "trivas" och lägga fokus där istället. Vad kan du göra för att trivas under den här perioden av livet, med de förutsättningar som är - utmanande? Njut när det går, men ha inte dåligt samvete för att du inte njuter 24/7. Försök att göra det du behöver för att trivas och se om det kan göra det hela lite mer balanserat. <3
