I lördags blev vi äntligen man och fru. Vårt enda önskemål för dagen var att den skulle vara bara vår. Därav höll vi både frieri och förlovning hemliga och planerade en intim - och privat - vigsel för bara oss. Inga gäster, inget stort bröllop. Bara en stund för oss att fira vår kärlek. Ändå slutade det med att allt kablades ut i kvällspressen innan vi ens hunnit smälta dagen.Dagen innan satte vi upp en skylt vid vigselplatsen (i samråd med vägföreningen som gett godkännande till vigseln) med information om att platsen var ”bokad” en stund på lördagen och önskemål om att visa hänsyn till vår privata vigsel. Denna skylt postades även i en privat grupp grannar emellan för att informera om att platsen var bokad, och igen, med önskan om respekt för det privata och att visa hänsyn för "brudparet".Det tog inte mer än ett par timmar innan någon tipsat pressen, som ringde upp, och trots att vårt svar var "nej, vi har inget att säga, vi håller detta privat" så publicerades artiklar med våra planer i detalj omgående. På själva bröllopsdagen möttes vi ändå av en fotograf med ett stort teleobjektiv. Fotografen ombads lämna platsen och visa respekt. Ändå plåtades hela vårt bröllop och publicerades i kvällspressen omgående -dessutom med citat som tillskrevs oss i artikeln, men som vi inte känner igen oss i.Trots alla uttalade önskemål om att få vara privata, att visa hänsyn och att lämna oss ifred så fotograferades och publicerades vår vigsel ändå. Det är med sorg som vi säger att ja, det påverkade oss negativt och ja, det berövade en del av närvaron i vår vigsel. Vad gör man när en oönskad och oinbjuden kvällstidningsjournalist dyker upp på ens stora dag. Hur balanserar man det på ett vettigt sätt när man är mitt i sin egen vigsel.Vi är enormt lyckliga över att äntligen få vara man och fru. Och vi hade önskat att våra önskemål om hänsyn och privatliv hade respekterats. / Tareq & Sofia
