Det är min kompis födelsedag så vi ska ut och festa. Inte för att det spelar någon roll att det är hans födelsedag, vi festar flera gånger i veckan ändå. Det är väl lite det livet i Oslo går ut på. Vi äter någon fruktansvärt ful men ändå god tårta och dansar något opassande i vardagsrummet som förfest innan jag och min tjejkompis överger de andra för klubben Yatzy, vår nya favorit och våra vänners hatställe. Med bestämda steg går vi mot kön och är båda pirriga. Kvällarna här brukar innebära hångel eller åtminstone flirtande. Min kompis ser en blond kille i rödrutig skjorta längre fram i kön. ”Han ska jag ha ikväll” säger hon och ler stort. ”Visst, kör på” säger jag fullt upptagen med att stirra på han jag stirrat på de senaste tre helgerna utan att ens vara i närheten av att få hans uppmärksamhet. När vi kommer in på dansgolvet ser vi den blonda i rödrutig skjorta och börjar cirkulera runt han och hans gäng på ett väldigt icke-diskret sätt. Plötsligt hör jag någon skrika något i mitt öra för att överrösta musiken. Hans polare försöker igen ”jag tror att du skulle ha stor chans på honom” skriker han och ler stort. Jag stannar upp och tittar på killen i den rödrutiga skjortan, tar in det jag inte såg innan. Han är svinsnygg! Varför såg jag det inte innan? Jo, för att han blev paxad. Men min vän har tappat intresset och vart tog hon ens vägen? Killen i skjortan kommer fram till mig och frågar om han får bjuda på något. ”Tequilashot” säger jag kaxigt och vi tränger oss fram till baren. Jag haffar min nu stupfulla kompis och drar med henne. Hon får opassande nog i sig mer tequila och vi tackar ja till efterfest hos honom. När vi kommer till kollektivet så är det halvdött. Ingen direkt efterfest att tala om och min kompis däckar. Jag och han i skjortan har bara ögon för varandra och jag stannar. När vi somnar inser jag att jag inte vet vad han heter. Det var något ovanligt? Något kort? Hette han Kim? Ja. Han heter Kim. Foto: Sarasblick
