Kim, idag är det prick 1 år sedan jag blev din fru och du min man. Ett år som känns som ett halvt liv eftersom det vart så rikt på omtanke, kärlek och oss. Jag har nästan svårt att uttrycka det jag känner för dig och oss eftersom det blir för klent. Vi har det så bra tillsammans och varje dag så tänker jag på hur tacksam jag är för allt vi har skapat och allt vi har fått, får. Jag är så tacksam för den relationen som vi byggt. Att vi unnar varandra att göra saker, att vi vågar bråka, vara obekväma och osams när det behövs. Att vi har högt i tak. Att vi fortfarande håller handen varje kväll när vi somnar. Att vi gosar, är nära, pratar och att du ringer mig på lunchen. Jag är tacksam för att vi kommer ihåg att berätta för varandra hur mycket vi tycker om varandra och uttrycker tacksamhet när vi uppskattar något extra mycket. Och trots att vi snart har vart tillsammans i 10 år (om 608 dagar för att vara exakt) så gör du mig fortfarande klen i knävecken. Tack för att jag får uppleva livet tillsammans med dig! Som jag älskar dig! Foto: Sarasblick . Och appropå Sara, hon har en beskrivning av vår bröllopsdag HÄR. Satte på musiken och blev såklart helt gråtig. Det är så jävla fint allt det där, vårt bröllop. Nu ska vi njuta av vår bröllopsdag!
