Idag är det den 20 november vilket betyder att det är prick 3 månader sedan jag och Kim blev man och fru! Vi firar med att ett inlägg om vår bröllopsmiddag. Efter några timmar med minigolf, häng, diverse ätbart, boule och uppvärmning tog våra toastmadames, Ida och Linda, täten ner mot vår lokal för kvällen: Smedjan i Stjärnsund. Det vankades middag och fest! Läs om förberedelserna HÄR. Läs om vår vigsel HÄR. Läs om aktiviteterna efter vigseln HÄR. Gästerna hittade bordsplaceringen utanför Smedjan och blev insläppta medan jag och Kim blev tillsagda att vänta utanför. Från att vi kom hit så visste jag och Kim ingenting om kvällen, den låg helt i våra toastmadames händer. Tillslut fick klartecken att gå in och då spelade de "I Gotta Feeling", med The Black Eyed Peas, på högsta volym. Vi blev så exalterade att vi joggade/dansade in. Alla våra gäster stod upp, tjoade, hurrade och klappade händerna. Väl framme vid vårt bord stannade vi upp och bara stod några sekunder. Försökte att se alla och ta in ögonblicket. Det var så mäktigt. Vår bröllopsmiddag. Som vi kämpat för att få detta bröllop som vi önskade oss. Och nu satt alla där, vackert klädda, med stora leenden och gav så mycket energi. Det går nästan att se hur överväldigade vi är här. Så inledde Ida och Linda vår kväll. Och det är den bästa kvällen i mitt liv. De gjorde så många fantastiska inslag och överraskningar. Det är svårt att förklara i ord hur roligt vi hade. Vi satte oss till bords. På varje bord fanns GNUGGISAR!! De hade gjort egna tattoos med vår logga, korv med bröd, "Kim said yes" och massor med andra roliga motiv. Och det bästa av allt? Folk gick all in! Julia här nedan hade minst 20 gnuggisar i ansiktet och på överkroppen när hon vaknade på söndagen. Vi blev bortskämda med många talare, två filmer och ett liveuppträdande. Som vi skrattade, grät och upplevde. Och något av det mest kärleksfulla var alla som kom fram för att berätta att de som aldrig brukar gråta hade gråtit hela dagen, och att kärleken gick att ta på i rummet, att det kändes som att alla kände varandra för det var så avslappnad stämning. Det är mer än jag någonsin kunnat drömma om. Att våra gästerna hade genuint roligt och upplevde vår helg tillsammans med oss. Min pappa var kvällens första talare. Våra tre systrar höll varsitt tal. Och vi grät lite till, av både glädje, sorg, tacksamhet och alla olika känslor. Bakom våra stolar hade Ida och Linda ställt en "shotbänk" med en flaska hemgjord dricka. När som helst under kvällen fick den som ville ta plats där och ta en shot med oss. Jag som nästan aldrig dricker alkohol tog några små shotar i ren glädje. Det är ett tips till framtida toastmadames och toastmasters - ha en shotbänk! Och blanda såklart dricka som inte är stark, man vill inte att brudparet stukar under. Sedan fortsatte kvällen. Vi åt massor med mat, det jämfördes tatueringar, folk hängde vid toaletterna (som var pimpade, men mer om det sen), det åts och stämningen gick nästan att ta på. Med jämna mellanrum blev det tal eller annat roligt. Och gästerna hade en del aktiviteter som pågick under hela kvällen (det tar vi i ett eget inlägg). Något som värmde mitt hjärta extra mycket var att se hur mina morföräldrar var uppfyllda med glädje och dansade järnet på dansgolvet senare. De är för övrigt purunga eftersom de fick mamma när mormor var 18 och mamma fick mig när hon var 23. Det är en lyx att få ha dem så närvarande och unga. Älskar dem så! Plötsligt hände något! Lokalen släcktes ner! Och så spelades "Shots" med Lil Jon på högsta volym. Och innan vi fattade vad som hände så klev Linda och Ida ut med brinnande facklor till "shots shots shots shots" och servitörerna kom ut med shotsbrickor till hela gänget. Och feststämningen höjdes ytterligare en nivå. Maj gad! De gjorde samma grej en gång till under kvällen, så jädra roligt! Och folk hängde på med sina tomtebloss. Och fortsatte tatuera sig på lämpliga ställen. Veckan efter bröllopet var det några som kände igen varandra på ICA för att en hade vår logga i nacken, hehehe. Ja, jag vet inte hur jag ska uttrycka min tacksamhet och kärlek för alla som var där. Jag försökte hinna prata med alla och krama varenda en. Min man! ♥ På borden trängdes vin, dekorationer, maten på diverse fat och lite annat. Vi hade små bufféer på alla bord för att få en social middag. Tatueringarna hamnade som sagt på diverse ställen. Många valde att förgylla sitt redan läckra utseende med coola gnuggisar i ansiktet. Och såhär fortsatte den bästa kvällen i mitt liv. När solen började gå ner och vi ätit varmrätt så blev det min tur att hålla tal till Kim ... Min låt "Vill ha dig i mörkret hos mig" med Drömhus spelades som inledning (alla talare fick välja en låt) och jag började med att tacka alla älsklingar för att de var med oss. Och försökte sätta ord på hur överväldigad jag kände mig. Sedan vände jag mig till Kim och sa något i stil med att "eftersom jag berättade på vigseln hur mycket jag älskar dig och satte ord på mina känslor där, så vill jag göra något annorlunda nu. Jag vet att du inte tycker om att vara med på film, men jag hoppas att du tycker att det här är okej, för som du kanske märkt ibland så har jag filmat en hel del det senaste året. Så nu vill jag ge dig en film som uttrycker min kärlek till dig". Han tittade upp på mig med världens största leende och sa "fan, jag misstänkte nästan det". Så placerade jag honom på en stol framför projektorn. Men mer om det senare. Alla bilder är tagna av vår bröllopsfotograf Sara Holmberg, Sarasblick.
