795 dagar, 113 veckor, 26 månader ... sedan jag skrev det första peppade inlägget om att NU startar vår byggresa! Jag minns pirret, farten och visionen. Jag minns energin och att allt kändes spännande. Vi skulle starta resan mot vårt drömhus och även om jag visste att det skulle ta "typ två år" så går det inte att föreställa sig hur det är att leva i byggskaos under så lång tid - tur är väl det, hehe. Jag behövde den här tillbakablicken för att förstå hur långt vi har kommit och hur nära vi egentligen är, även om det känns som att målet flyttas fram varenda dag så är ju verkligheten att vi kommer närmare och närmare inflytt. Det där pirret och känslan av spänning är inte riktigt där längre, men det går inte att begära efter 795 dagar. Tacksamheten däremot, den är glödande stark. Varenda gång jag går upp för trappen och ser utsikten från vårt blivande vardagsrum - eller "allstugan" som Tareq kallar den - är jag så tacksam. Varje gång jag hör att det bankas och byggs är jag tacksam, varje spik tar oss närmare slutbesked. Lika slut som vi är, lika lyckliga är vi för att ha kommit såhär långt. Det är svårt att formulera den här resan i ord, men det är något av det jobbigaste, mäktigaste och coolaste jag gjort! Att vi dessutom fick barn mitt i allt adderade ju verkligen en dimension till, men som sagt. Jag är otroligt stolt över oss. Nu ska vi in i mål! Hemligt tidigt gravid dvs sjukt trött men så glad över att vara igång! Ser så mycket fram emot att visa er alla före- och efterbilder på båda husen (vi byggde först ett gästhus på 40 kvm som vi nu bor tillfälligt i medan vi bygger vårt drömhus).Ja herregud. Det är en resa minst sagt! <3
