(Bild från i torsdags, väntar på klartecken för inspelning)Hej från lördagslunken! Herregud, har nästan glömt hur man skriver. Amningshjärnan har definitivt börjat etablera sig - som när Edith berättade att hon hade pyntat sin ryggsäck och jag säger "åh vad gott!" och märker inte att jag sa det istället för "åh vad kul" förens hon skrattar åt det. För att nämna ett litet exempel på en hjärna som är på glid och inte riktigt med alla gånger 🤓.I skrivande stund är vi ute i det nya huset och grejar. Det är så knäppt att sitta i ett hus som vi själva byggt! Livet just nu är att försöka introducera bebisbubblan för verkligheten och börja hitta den nya versionen av vardag. För vår del innebär det till stor del att nästa husbygge närmar sig, med allt vad det innebär. Lyckades knäcka koden för att bygga hus som gravid, nu ska vi bara knäcka koden för att bygga hus med nyfödd. I torsdags spelade vi in den absolut sista scenen för säsong ett av "Tareq & Sofias skärgårdsdröm". Overkligt att vi nu gjort en hel säsong och att det dessutom sänds varje vecka. Tiden bara rusar iväg, det känns som förra veckan vi satt och spelade in synkar som skulle bli en pitch ... det är ett år sedan. Och det är idag fyra veckor sedan förlossningen. Tiden?! Springer?! Klassiskt ålderstecken eller hur? Och mammatecken eftersom man är så oerhört medveten om vecka för vecka med bebis. Nu är det någon som kallar på mig, tillbaka till amningsstationen. Kram!
