Pirriga, nyblivna husägare! 20 mars 2023 Okej, låt oss ta allting från början. Hur hamnade vi här, i hela husbyggar-resan? Det var en gång en solig dag då vi körde på motorvägen söderut. Han lade handen på mitt ben (känns alltid lite filmiskt eller hur) och tog upp vår boendesituation. Vi + Edith bodde inklämda i min lilla lägenhet på 56 kvm och hade även hans lägenhet i Malmö där vi mer och mer sällan var i och med skola och jobb i Stockholm. Vi ville bo tillsammans på riktigt och det innebar att vi började leta gemensamt boende här uppe. Han sa de magiska orden "jag har dock ett starkt önskemål: Att vi bor i hus, älskling. Hur känner du för det?". Jag dog av lycka, milt uttryck. Som uppvuxen i hus och med naturen ständigt närvarande hemma i Dalarna har jag alltid drömt om att bo i hus men det har aldrig varit aktuellt fram till nu - priserna, tidigare relation, sedan singelmamma osv gjorde att husdrömmen kändes oändligt långt borta. Efter den dagen började vi leta hus och var tidigt överens om att vi inte ville ha något färdigt, utan hitta något som kunde utvecklas tillsammans med oss. Något att göra till vårt eget. Efter ett antal visningar och månader gick han på en visning (jag vabbade så medverkade på Facetime - och det var alldeles perfekt. FÖR perfekt. Alltså ingenting för oss. Jag bad honom berätta för mäklaren vad vi letade efter och be henne hålla utkik. Innan han hann färdigt sa hon att hon hade precis det vi sökte! Efter någon vecka, två icke offentliga visningar och en stark magkänsla som sa att det var hit vi skulle så skrev vi på! Objektet hann inte ut på marknaden och det var tack vare den visningen där vi frågade mäklaren som gjorde att vi ens hittade det och fick en chans att köpa det utan budgivning. Vissa säger tillfällighet, jag säger att det var menat. Oavsett så hittade vi vår plats och 20 mars 2023 var den vår och med den började vårt liv tillsammans på riktigt. Läs även: Platsen som valde oss!
