Som jag har letat efter detta inlägget! Publicerade detta 24 augusti 2011 och det blev oerhört uppskattat. Tänker att det är väl värt att visa en gång till och med att det har kommit ett helt gäng med nya läsare sedan dess: Ni är alldeles för många som mejlar otäcka berättelser om hur ni inte trivs med er själva och berättar hur ni vill förändra er på olika sätt och i många fall önskar att ni såg helt annorlunda ut. Allt detta gör mig oerhört ledsen och jag önskar och hoppas att jag får fram mina budskap om det sunda här i bloggen. Jag vill påminna om att träning handlar om att få en starkare och friskare kropp, inte att hetsa några kilo fram och tillbaka inför varje sommar. Jag vill påminna om att släppa det allvarliga och träna för att det är otroligt skönt, roligt och svettigt. Vill påminna om att vi alla är och ser olika ut. Att vi aldrig kommer att kunna byta ben, hår eller näsborrar med varandra så det är lika bra att lära känna sig själv så djupt vi bara kan ,.och när vi ändå gör det är det bäst att lära sig att älska det vi har fått för då blir vi tusen gånger vackrare och stiligare, på både insida och utsida. Jag har själv haft hundra komplex över det mesta på min kropp men nu lärt mig att älska den och utrotat vartenda orosmoln som jag haft. Jag vill säga att det går att lära sig att tycka om sig själv och det GÅR att må bra med sig själv, oavsett hur ovän du är just nu så spelar det ingen roll. Vi måste bara börja någonstans. Jag har haft komplex över mitt utstickande bröstben. Jag har alltid sett mig själv som en ganska medelmålttig tjej. Jag har tyckt att jag har gorilla-armar som var minst sju cm för långa. Jag har hatat min profil och tyckt att näsan är omotiverad i mitt ansikte. Jag har vågade inte ha uppsatt hår för att jag har skämts över min ansiktsform. Jag har gått hukad under halva skoltiden för att jag skämdes över min längd. Jag har knappt vågat ha min rätta skostorlek då jag tyckte de såg ut som ubåtar. Jag har aldrig burit linnen för att jag ansett att mina armar har vart för fula. Jag har ibland undvikit att skratta fullt ut för att jag ansett att mina kinder har vart för svullna till min taniga kropp. Så, det var mina komplex. Vilka är era? .
