Scrollade bak i arkivet och hittade en text som jag skrev för prick fem år sedan. Läser den och påminns om hur mycket som hänt på fem år, tack och lov. Tröstande minst sagt, att allt kan förändras (förbättras) i livet. Här är texten igen: "Ibland hittar man sig själv i situationer som inte är representativa för livet, men som verkar vara det i stunden vilket gör att det mesta känns skit. Hängde ni med? Som nu när jag är hemma själv i stan under årets största semestervecka. Sverige står still. "Alla" njuter av semester och myser och gör ljuvliga aktiviteter tillsammans. Själv går jag runt i en tom lägenhet. Sover så länge jag kan. Fylls stundtals av ångest. Finns till. Och en del av mig drabbas av panik och tänker herregud är det såhär det ska vara nu. När blev livet såhär. Men tillslut så inser jag att det här är ett undantagstillstånd som inte är förankrat i verkligheten. Allt det jag känner och tänker och är i just den här veckan representerar inte livet. Och jag tänker att det är ganska ofta vi hamnar där. När man skadat sig eller är sjuk, när man är i en extremt stressfylld period med hårda deadlines, när man precis flyttat, när man precis bytt jobb, när man mår dåligt, när man tagit ett enormt beslut som ändrar riktning i livet på något sätt och så vidare.Då hamnar vi i någon slags mellanland som inte är representativt för livet. Ett mellanland där det är viktigt att inte vara för hård mot sig själv. Det är inte just den här veckan som jag ska börja ta tag i massor med grejer. Jag ska bara påminna mig själv om att den här veckans syfte är att vila, sova, vara, träna, finnas, filura och vara snäll mot mig själv. Fylla på. Och komma ihåg att den här veckan inte representerar livet. Det kommer inte alltid att vara såhär."Läs även: Hälsosamma grejer som gör skillnad!
