Vi gör så gott vi kan. Vi gör vårt bästa för att leva upp till förväntningar, hinna ta hand om relationer, prestera på jobbet (och numera även på träningen ...?) och vi vill alltid bli lite bättre. Göra bättre. Men vi behöver inte alltid sträva framåt. Vi behöver inte försöka passa in. Vi behöver inte piska oss själva. Vi behöver inte ta hänsyn till det som anses vara "perfekt". Det är okej att du inte gör mer än absolut nödvändigt ibland. Det är okej att tillåta sig att vara ledsen när du känner dig ledsen. Det är okej att du glömmer att peela huden, måla naglarna och har utväxt i håret. Det är okej att du inte känner dig det minst sugen på febrigt sex veckans alla dagar. Det är okej att gå till jobbet med bleka urtvättade trosor, istället för den där spetsiga, sexiga, trånga .. Det är okej att vi tröttnar och undrar vad som är meningen med hela skiten. Det är okej att du inte hunnit lära dig att älska sig själv än. Ni vet den där helande känslan som kommer när vi stannar upp och vänder ansiktet mot solen, pausar alla intryck och bara är i stunden? Unna dig det. Och påminn dig själv om att lycka inte är något hållbart som vi ska känna dygnet runt. Kom ihåg att lycka är en tillfällig plats att vila i. - bild av Erik.
