De senaste kvällarna har jag gått ut i solnedgången. Promenerat, traskat, stått stilla, lyssnat ikapp röstmeddelanden från vänner, pratat i telefon, blickat ut över åkrarna och njutit av allt det vackra som omgivningen bjuder på. Den här stunden är nog min nya grej för sommaren. Det är lätt att glömma sommarkvällarna om det inte är något speciellt. Lätt att fastna inne med någon serie, måsten eller att man bara "gått in för dagen" så att säga. Det som från början skulle bli en liten tur ut blev en timme och två och varje kväll som följde. Att bara stå och ta in tavlan som naturen målar om kvällarna gör något med en. Andetaget fördjupas. Närvaron är total. Livet känns i en på något sätt. Läs även: Livet ändras igen och igen.
