Bild från då.Eftersom jag idag sitter fullt ockuperad med bokskrivande så letade jag i arkivet efter något att plocka upp igen. Bläddrade bak några år och hittade den här texten. Minns exakt vad samtalet gällde och känslan efteråt. Håller fortfarande med om det jag skrev, om hur belönande det är att våga. Här är den igen, en text från några år sedan:"Idag känner jag mig befriad! Tömd. Ren. Lättad. Allt det där. Pratade om något som tyngt mig länge igår. Och det är något magiskt med att prata. Att berätta om sådant som tynger en och sedan äntligen våga säga orden och vara totalt ärlig i det man känner och tänker. Pratade även med syrran om det igår, hur mycket lättare allt känns när man vågar dela jobbiga saker med någon man litar på. Vi vet ju att det sämsta man kan göra är att stänga in sig och säga att allt är bra när det inte är det. Men det krävs mod för att våga prata om jobbiga saker och jag är stolt över mig själv som vågade vara modig igår. Puh.Så jag vill egentligen bara säga att om du har något som tynger dig, släpp ut det. Stäng inte in det i dig själv, då växer det som ett mögel och förgör. Berätta för någon som du är trygg med. Våga dela och du kommer att få allt tillbaka. Känslan efteråt är frihet. För att du vågade berätta".Läs även: Min helg i text och bild!
