En bil har ju en gaspedal och en bromspedal (vi glömmer kopplingen för nu). Har du en bromspedal i ditt liv och hur mycket utrymme får den? I vårt högpresterande samhälle är det lätt att bara fastna i att vi måste framåt, uppåt, framåt och göra ännu mer - hela tiden. Vi ska gasa, satsa och gå all in. Allt som är medelmåttigt anses vara lite tråkigt. Man ska sticka ut om man vill ta sig någonstans. Ja, ni vet hur jargongen går. Men så har vi också stora problem med vår hälsa. Många stressas sönder och blir sjuka. Många lever det "perfekta livet" men mår dåligt i hemlighet, känner tomhet. Var är bromsen? Jag hittade min bromspedal först efter att jag blev sjuk i utmattningsdepression och tvingades hitta den (eller snarare bygga den). Innan dess levde jag med plattan i mattan. Jobbade heltid och hade flera extrajobb. Pluggade och jobbade. Tog ansvar för att alla skulle ha roligt i sociala sammanhang. Höll kontakt med alla vänner. Hälsade på. Tröstade. Tog hand om alla i omgivningen. Gjorde allt som förväntades av mig. Tackade sällan nej, nästan bara ja. Idag lever jag annorlunda. Idag är bromsen det viktigaste jag har. Övar på att inte tacka ja till saker direkt utan att fundera en stund och faktiskt se hur det passar in innan jag säger ja, och ännu oftare blir det nej. Anlitade en personlig tränare som har förmågan att agera broms och inte piska på i första hand, eftersom jag gör det så mycket själv. Anställde Elin som avlastar mig på jobbet och har ansvar för egna områden. Respekterar dagsformen och planerar om när det behövs. Det är inte perfekt och det blir självklart obalans i perioder, men nu står bromspedalen lika stadigt som gaspedalen i mitt liv. Har du en broms? Berätta om din gaspedal och bromspedal?
