Kanske känner du som jag, att dagen försvann för snabbt och jobbet fortfarande hopar sig. Att göra-listan är ännu inte färdig och känslan i kroppen säger "fortsätt köra på bara, du hinner inte pausa/träna/äta". Min dag är sådan idag. Mötena började kvart i nio imorse och slutade nästan halv fem för att direkt fortsätta med allt som fått vänta. Nu ser ögonen i kors och hela kroppen skriker efter att få sträcka ut. Ändå finns den välbekanta känslan där, hinner inte riktigt, borde fortsätta lite till. Behöver göra XYZ också innan jag kan ta kväll. Jag blickar ut genom fönstret och ser att solen ännu skiner och klockan är sju på kvällen. Så jag går emot känslan av att fortsätta plöja och släpper jobbet. En paus med frisk luft, rörelse och mat är alltid en investering - speciellt sådana här dagar. Kanske behöver du göra precis samma sak. Läs även: En glimt av vardagsrummet
