Kaffebryggaren står i fönstret nu, med ett hav av böljande grönska bakom sig. Att se det rykande kaffet bryggas med solens strålar som glimrande backdrop gav en otippat kraftfull känsla av välbehag. Varför har den inte stått där hela tiden. Så fascinerande att en sådan liten detalj kan ge en helt ny upplevelse. Tänk vad man missar om man fortsätter på samma spår som alltid, aldrig gör om, provar nytt eller ändrar position eller riktning, hinner jag tänka. Fyra år i detta hem och först nu hittade kaffebryggaren en plats som gjorde den rättvisa. Den får vara en symbol för livet. En påminnelse om att vända och vrida (på saker och sig själv). Att plötsligt våga gå åt ett annat håll och kasta sig ut ibland. Läs även: 17 saker jag vet att jag mår bra av
