Många strävar efter att saker och ting ska vara perfekta. Att man själv ska vara perfekt. Att allt - kanske livet - ska vara perfekt. Problemet är bara att ju närmare vi kommer det där som vi intalar oss är perfekt, desto längre bort pressas det. För perfekt ändras ju närmare vi kommer. Vi kommer aldrig att uppnå det. Strävar vi efter att gå ner några kilon så kommer det bli några till när vi väl gått ner de vi tänkte från början. Strävar vi efter att ha ett perfekt städat hem så kommer det inte kännas tillräckligt eftersom det alltid finns något skit i hörnen tre sekunder efter att man dammsugit och alltid finns saker att fixa. Strävar man efter att vara en perfekt person så blir man snart en robot som trampar på sig själv. Jag vill påstå att "perfekt" är en omöjlig, orimlig och orättvis måttstock som alla borde befria sig själva ifrån, oavsett vad det gäller i livet. Ett första steg är att erkänna för sig själv om det faktiskt är "perfekt" som man strävar efter, för att i nästa steg försöka befria sig från det. Vill även påminna om att det är lika orimligt att försöka vara perfekt som person som att försöka äta perfekt. Det finns ingen perfekt kosthållning som man måste hålla på med. Befria dig från tankar som dessa. Läs även: → De orden får mig alltid att gråta när jag läser dem
