Jag scrollar i instagramflödet och möts av fantastiska budskap. Någon skriver en långt peppig text. Någon uppmuntrar till att ta vara på sitt liv. Någon skriver om vikten att få in allt som är härligt i livet, alla tårtbitar. Någon ger tips på hur man kan älska sig själv. Någon peppar till att tänka stort, jättestort. Någon tipsar om att optimera sin tid för att maxa livet. Och så fortsätter det. Ett flöde som bjuder på vettiga ord, välbehövliga bilder, sunda budskap och fantastisk inspiration. Bra och viktiga grejer som säkerligen motiverar. Och jag blir så jävla trött på hela grejen. Just nu så orkar jag inte ta in att jag ska äga mitt liv, pussla med tårtbitar, optimera min tid eller älska mig själv mer. Just nu så vill jag bara vara den jag är, inte förverkliga mig själv, drömma ännu större eller ta ställning. Jag orkar helt enkelt inte. Vill bara få vara en stund. Njuta av det jag har fått och det som är min verklighet. Ibland upplever jag att vi har så fullt upp med att öka att vi glömmer det vi redan har. Och att ingenting är tillräckligt. Jag vill inte leva så. Och jag vill verkligen inte fastna i det här med att optimera min tid. Just nu så drömmer jag inte stort och jag strävar inte högt. Jag vill njuta av det jag har en stund. Det får räcka så. Skrev den här texten 6 mars men känner att den är minst lika aktuell nu, jullovsläsning helt enkelt.
