Skrev orden nedan i ett inlägg för ett år sedan. Min största lärdom av livet hittills? Det går inte att boxa in livet och när du tror att du bestämt hur det ska vara så kommer saker att hända så det blir något helt annat, det är för att vi inte ska glömma att leva. Vi får inte glömma att leva. Läser dem igen och bär dem med mig. En påminnelse som behöver ligga nära. Jag har någon fallenhet för att stänga av. Köra på. Kanske min största utmaning i livet. Att tillåta mig själv att vara som jag är. Att inte hamna i det avstängda. Rädslan för att vara för mycket, att inte vara tillräckligt ordentlig och annat puttar mig dit. Behovet av att anpassa mig. Vara den jag är men … lagom mycket. Passa in i det förväntade. ” … när du tror att du bestämt hur det ska vara så kommer saker att hända så det blir något helt annat, det är för att vi inte ska glömma att leva … ” Livet skakar om oss ibland och jädrar vad vi behöver det för att komma bort från autopiloten. Läser texten igen och tänker att det är en bra påminnelse, igen och igen. Läs även: Vi för så grunda och onyanserade resonemang
