Klockan är 11.16 och jag har precis ätit frukost och ska byta om till träningskläder. Hammarbybacken lockar på mig. Och solen kom precis och bländade mig, tar det som ett tecken. Det är dags att gå ut. Sov nästan 11 timmar inatt. Vaknade av mig själv, hade inte ställt någon klocka. Otrolig känsla. Kom att tänka på att vi ofta pratar om sovmorgnar, att få sova ut när man behöver fylla på sömn. Men rent praktiskt så är det ju begränsande i att vi ofta har en viss tid att kliva upp på morgonen i vardagen och att man få vänta till helgen eller turas om med en eventuellt partner om man har barn osv. Om vi snabbt behöver fylla på sömn så är väl det enklaste sättet att lägga sig tidigare. Såklart kan det kännas som att man missar kvällen eller egentiden eller att saker behöver fixas och så vidare. Men när sömn krävs så är det snällaste vi kan göra att gå och lägga oss så tidigt som möjligt. Bara en liten påminnelse, även till mig själv Nu gör vi den här dagen. Kram! Läs även: → Är det egoistiskt eller ansvarsfullt att ta hand om sig själv?
