Jag fick kommentaren ovan och funderade fram och tillbaka på hur jag ska bemöta den. Det jag först kommer att tänka på är att vänligt påminna om att ni som följer mig i sociala medier får se en väldigt liten och utvald del av mitt liv - och ännu mindre av mitt barns liv. Jag berättar inte om hela mitt liv. Jag förstår att man kan glömma det ibland och tro att man vet allt om en person som man följer. Det var intressant att se att du, Emma, valde att utifrån dina tolkningar och tron om att du vet allt om mitt liv med mitt barn, berätta för mig hur jag är och hur mitt barn mår och lider. Jag skulle kunna berätta för dig att den dagen du refererar till som att Edith skulle fått för mycket intryck bestod av ett besök på biblioteket, någon timme i lekparken och två sovstunder, vilket jag tror är ganska vanligt för en person som närmar sig ett år. Jag skulle kunna berätta att hon inte varit med mig på jobbuppdrag på flera månader och att när hon gjorde det i början så var det exempelvis i ett möte med två till fyra personer där hon ofta sov eller ammades. Och att hon många gånger sovit i vagnen med Elin eller Kim när jag gjort uppdrag. Jag skulle också kunna berätta om alla kvällar, sovstunder och helger som jag lagt mitt arbete på för att det inte ska ta tid från henne och mig. Men jag tror inte att det spelar någon roll vad jag berättar eftersom du verkar ha bestämt dig för att du vet. Det jag istället vill prata om är det här som jag så ofta fått höra. "Du har valt att arbeta". Det stämmer inte. Jag har ett eget företag med två anställda på heltid. Mig själv och Elin. Och mitt företag baseras på mitt personliga varumärke vilket gör att jag rent krasst inte har något val. Jag måste fortsätta arbeta i någon grad även om jag får barn. Konsekvensen av att jag skulle stänga ner allt och vara föräldraledig i ett år eller så skulle bli att varken jag eller min anställda skulle ha något arbete kvar efter årets slut och därmed ingen försörjning. Är det rimligt? Det provocerar mig något oerhört att få höra att "du har VALT att arbeta". Glömmer ni alla människor med egna företag som faktiskt inte kan stänga igen och vara borta i ett år? Skuldbelägger man även personen med egna butiker, kliniker, lantbruk och firmor eller är det bara för att jag har den typen av jobb som jag har som jag ofta får höra att jag har VALT att fortsätta jobba när jag fått barn? Här kan man ju lägga in några ord om det här med att vi i Sverige är ett av få länder i världen med så generös föräldraförsäkring, men jag orkar inte gå in på det. Alla familjer har inte möjlighet att låta en person vara hemma på heltid av olika anledningar, men alla familjer gör sitt absolut yttersta för att få sitt liv att bli så bra som möjligt utifrån sina förutsättningar. Tro mig.
