Sanna: Jag undrar mest hur du och Kim får er vardag att fungera då du driver eget? Jag tänker hur ni planerar er tid och om ni diskuterar mycket jobb? Vi hjälps åt mycket. Kim är utbildad civilekonom och jobbar heltid med ekonomi så han har full koll på bokföring, lön, skatter och regler. Han har hjälpt mig med detta sedan dag ett och är väldigt involverad i mitt jobb och företagande. Jag bollar ofta beslut med honom och han är insatt i det mesta jag gör. Jag ber alltid om hans åsikt även om jag inte alltid håller med. Det är oerhört lyxigt att ha honom vid min sida och trots att han jobbar oerhört mycket själv så tar han sig alltid tid för att stötta, resonera och hjälpa mig med företaget. Vi pratar en del jobb hemma och berättar om varandras dagar. Jobbet är en sådan stor del av livet att det, för oss, känns självklart att dela mycket av det med varandra. Både han och jag behöver ibland jobba på helger och kvällar och då försöker vi underlätta för varandra genom att avlasta med matlagning etc. Vi får mer tid tillsammans i slutändan om han fixar maten medan jag jobbar klart och vi hjälps åt. KAJSA Hej! Jag undrar hur du gick till väga när du skulle skriva din första bok. Blev du kontaktad av ett förlag, eller hur valde du? Bestämde du själv allt innehåll eller kom du och förlaget fram till det tillsammans? Berätta gärna om processen från idé till färdig bok! Vilken rolig fråga! Jag har alltid fantiserat om att någon gång få skriva böcker, men har nog inte riktigt trott att det kunde bli verklighet. När jag kom hem efter en längre resa för tre år sedan så stod jag vid ett vägskäl i mitt jobb. Jag började må så pass bra efter min utmattningsdepression att jag ville börja jobba mer igen. Samtidigt hade jag dålig koll på vad jag ville och kunde göra. Efter några veckor av prestationsångest så skrev jag ner tre alternativ. Ett av dem var drömscenariot - att skriva en bok. Jag skrev ihop en synopsis på en bok som handlade om min sjukdom och vägen tillbaka och mailade iväg till flera förlag. Ett av de första jag mailade var Bonnier Fakta. Redan efter en kvart så kom svaret "så bra att du hör av dig, jag har tänkt kontakta dig i veckan!". Den chocken ... hade ju förväntat mig att det skulle komma svar först efter flera månader, om det ens skulle komma något svar. Så vi bokade in ett möte och jag fick träffa min blivande förläggare Kerstin och redaktör Cilla. Vi sågs ett par gånger och diskuterade olika bokidéer. De rekommenderade att jag började med en bok om hälsa och träning innan jag tog på mig ett projekt om t.ex min sjukdom. Tillsammans formade vi idén som kom att bli min första bok "PT-Fias tio i topp". Det tog ett år från vårt första möte till det att boken lanserades. Jag skrev och fick deadlines och feedback av min redaktör Cilla. Ibland bad hon mig förtydliga, ibland fick jag korta ner och ibland lade vi till delar som vi såg saknades när helheten fanns. Enkelt sagt så går processen till ungefär såhär: Idén tas fram, avtal skrivs, förskott betalas ut, vi sätter deadlines, jag börjar skriva, mailar manuset till Cilla i anslutning till deadlines, hon läser och kommer med feedback, jag fortsätter skriva och hon ger feedback. Under tiden så har jag och fotografen olika dagar och perioder för foto. Slutgiltig deadline kommer, vi korrläser manuset i utskrift, en extern korrläsare läser manus, vi går igenom allt en sista gång och vi (förläggare, redaktör, formgivare, fotograf mfl) går igenom bilderna för att se att de håller för tryck, boken skickas till tryck, boken lanseras, jag och förlaget jobbar med media och försöker få ut boken så mycket som möjligt. Pjuh. Det är en fantastiskt rolig och intensiv period. Bokprojekten är helt klart något av det roligaste jag gjort. Lotta: Jag undrar hur du hanterar den potentiella stressen som kan uppkomma av att driva eget. Hur lägger du upp dagens timmar? Har du en start- och stopptid? Räknar du in bloggtid i arbetstid? Brukar du jobba på helger? Ser du världen med ett bloggöga = detta kan bli en bra bild till bloggen? Hur trivs du med arbetssättet? Det är en enorm skillnad i hur jag arbetar idag mot de första åren. I början hade jag svårt att värdera blogg, mail och administrativa uppgifter som jobb. Jag kommer från en familj och stad där jobb är förknippat med något slitigt och som bara ska göras. Jag upplevde länge att jag jobbade när jag var personlig tränare på gymmet och tog hand om mina kunder, men att blogg och mail och event var fritid (eller något mellanting). Detta gjorde att jag intalade mig att jag jobbade kl. 14-21.30 för det var tiderna jag var på gymmet, men i själva verket så började min arbetsdag redan vid 08 med jobb vid datorn. Jag gjorde även det klassiska misstaget att inte ha någon riktig arbetsdag, kände mig stressad eftersom jag alltid kunde jobba och när jag inte jobbade så fick jag dåligt samvete. Jobb och privat flöt ihop och jag gick även igång på att ha en fullspäckad kalender. Det var självklart en bidragande orsak till att jag 2012 blev sjuk i utmattningsdepression och gick in i väggen. Idag försöker jag hålla mig till arbetstid mellan 08.30-17.30, även om jag inte är strikt med det. Ibland blir det mer och ibland mindre. En del perioder så behöver jag jobba en del på kvällen och många gånger tar jag upp datorn på helgen för att främst uppdatera bloggen. Bloggen är det som tar mest tid i mitt jobb eftersom den innefattar att skriva två inlägg per dag, fota bilder, redigera bilder, samarbeten, mailade och allt annat som kommer med den. Idag upplever jag att det finns en helt annan balans i mitt arbete även om jag också faller in i mer osunda perioder med för mycket arbete, för lite vila och för dålig struktur. Sedan en månad tillbaka så jobbar jag med ett program som heter Evernote som har underlättat mitt arbete något enormt. Ska skriva om det i ett annat inlägg. Avslutningsvis så ser jag nog världen med ett bloggöga, även om jag har blivit bättre på att stänga av det när jag är ledig. När det kommer till mat så anstränger jag mig alltid lite extra med uppläggningen för att passa på att fota av det och få material. Jag inser att jag egentligen jobbar mer än de timmar jag är på kontoret eftersom jag fotar saker till bloggen lite hela tiden. Men det är jag så van med att det nästan inte känns som arbete, trots att det är det i allra högsta grad. Det är en märklig, utmanade och rolig vardag att vara bloggare : )
