”Men gud! Jag har det ju fortfarande i mig!” = känslan efter en arbetsdag nyligen. Eller arbetsdag och arbetsdag, jag hade bebisvakt några timmar så jag kunde jobba ostört och det var OTROLIGT. Plötsligt kände jag att hjärnan funkade och jag hade saker att bidra med. Gud så trevlig känsla!Känslan överlag nu (och sedan jag gick in i bebisbubblan) är att jag inte har så mycket att komma med längre. Jag kanske har gjort mitt - tills jag påminns om att förutsättningarna för arbete är hehehehhe sådär i bebisbubbla + bo på en byggarbetsplats + bygga hus + amningshormoner + ca allt så det är väl inte så förbaskat konstigt att man kan känna sig lite avdankad och inte supertjolahopp på jobbet alla gånger.Men så får jag en glimt av arbetslivet dvs en stund att bara vara mig själv i min kropp och hjärna och vips, där är jag ju. Det är inte jag som är avdankad, det är förutsättningarna som är … utmanande 😌
