Jag är jättenyfiken på hur det gick till när du skulle anställa (Elin), var de många sökande, hur gick urvalet till, varför blev det just E, osv Osv ?Vore roligt att läsa om! Åh, det berättar jag gärna. Året var 2016 och jag hade länge känt att jag inte kom till min rätt. All min energi och tid gick åt till att göra sådant som jag inte är bra på. Administrativa grejer, planering, mail och att bara få ihop allt. Känslan av att släcka bränder var överhängande och jag stod inför ett vägskäl. Fortsätta och ta helt slut och ganska snart tröttna och stänga ner allt. Eller ta in hjälp. Tankarna gick först till att ta in någon på en längre praktik eftersom tanken på att anställa var så läskig och enorm. Hade jag ens råd att försörja en person till i mitt företag? Två heltidslöner kändes övermäktigt. Men efter att ha bollat allt med Kim och några till under en period så landade jag i att det var anställa som var det enda alternativet. Jag behövde någon som skulle gå in i mitt företag helhjärtat, vilja växa över tid och utvecklas tillsammans. Jag skrev ihop ett något oklart blogginlägg där jag berättade vad jag sökte (läs det här) och fick tillslut närmare 100 ansökningar. Var helt överväldigad och blev snabbt hoppfull. Och samtidigt skitnervös eftersom jag aldrig intervjuat någon, aldrig anställt någon och aldrig varit chef tidigare. Jahapp! Gick igenom alla mail och började plocka ut dem som var intressanta. Behövde någon som var min raka motsats i att älska struktur och admin, men ändå vara en kreativ person som var flexibel och vågade utmana mig. Valde att träffa 11 personer på intervju och lärde mig massor bara av de första intervjuerna. Upptäckte mer och mer vad jag sökte längs vägen och blev säkrare. Elin var den sista (eller näst sista) som intervjuades och jag hade på riktigt börjat tappa hoppet. Av de jag dittills träffat så var det bara en som kändes någorlunda rätt. Men så kom Elin. Hon tog direkt initiativ och fixade kaffe till oss och var bara så självklar. Hon var framåt, påläst, skön och reflekterande. Poletten trillade ner där och då och jag fick nog bita mig i tungan för att inte erbjuda henne jobbet på plats. *försöker vara professionell och inte känslostyrd* Vi sågs en gång till och hon nailade uppgiften som jag gett henne. Och jag visste ju redan att det var henne jag ville ha. Ringde och erbjöd henne jobbet och hon tackade lyckligtvis ja! Hon började på 60% i september och gick upp till 100% i juli. Sedan hon började så har vi sagt upp mina uppdrag för Metro och Metro Mode, varit 1 år hos Tourn, signat med Bonnier och amelia, återupptagit min podd Ofiltrerat, tackat nej till att bli chefredaktör för en av Sveriges största träningstidningar, gjort snart 5 träningsresor varav 2 i eget koncept, jag har fått barn, föreläst, blivit stående gäst i SVT Morgonstudion, fått mitt uppdrag i Malmö som ju är det största hittills i min karriär (får berätta i augusti) och gjort många samarbeten. För att nämna en del av allt som vi hunnit med. Vi kastade oss ut genom att börja med att säga upp alla trygga inkomster trots att vi nu hade två löner att betala och andra året ihop, då jag kombinerade jobb och bebis, slutade med ökad vinst och omsättning. Sedan hon började för snart tre år sedan så har hennes roll utvecklats och förändrats och vårt sätt att jobba ihop är under ständig utveckling. Att anställa henne är det bästa beslutet jag tagit och utan det steget så hade jag inte kommit såhär långt (och troligtvis inte orkat fortsätta). Men det mest värdefulla är att jag fick en person som förgyller mina arbetsdagar på ett sjukt sätt. Vi har så förbannat roligt ihop och har en relation som är svår att beskriva. Jag är hennes chef, vi är kollegor, hon vet allt om mitt liv och mig, hon har tillgång till alla mina lösernord och koder, vet hur jag fungerar bäst och sämst och vi har blivit nära vänner. Är så glad över att jag vågade ta steget att söka efter någon att göra det här tillsammans med!
