Hurra! Nu är jobbhösten 2017 officiellt igång! Insåg när jag kom till kontoret hur mycket jag längtat efter att få sätta igång med allt och få ha min koordinator Elin vid min sida igen, och nu på heltid som sagt. Bara det är helt overkligt och så roligt. Det är ibland så svårt att balansera det som är mitt jobb eftersom det på så många sätt också går in i mitt liv och min person. Det går aldrig att stänga av helt och lämna. Även om jag har semester så är jag ju aldrig riktigt ledig. Det är både ett privilegium att få leva med ett arbete som ständigt utmanar, utvecklar och ger en enorma möjligheter till att göra ofattbart roliga saker (som t.ex. att skriva böcker, kontakten med er som läser och föreläsa) - men det är också en ständig press på att alltid leverera och synas. Den här sommaren har jag vacklat ovanligt mycket i allt det där som är pressande. Har känt mig otillräcklig och stressad över att jag inte har något nytt på gång - tills jag insåg att det inte är sant och kunde lugna mig lite. Men det är så ju i den här branschen, det finns alltid någon som springer snabbare, gör mer, syns mer, är bättre och har det där extra allt som man själv inte tycker sig ha. Pjuh. Nu blev det en så lång parantes här. Ville mest uttrycka mig glädje över att vara tillbaka på kontoret med Elin och att det känns så fint att få tycka om sitt jobb såhär mycket. Två bilder från en arbetsdag när vi fotade pressbilder ↑ Foto: Erik Dilexit
