Har precis landat i sängen efter att ha sommarpratat för andra kvällen i rad. Upplägget var som så att jag läste mitt sommarprat för publik med låtar mellan. Precis som på radion så att säga. Känner mig sådär trött som man blir efter att ha gett och delat och gjort allt man kan för att publiken ska ha det så bra som möjligt. Både igår och idag så hade jag ett rus av glädje och tacksamhet efteråt. Tänk att det här får vara en del av mitt jobb. Tänk att jag tidigare på dagen hade ett coachning-samtal med en av mina kunder som gjort sådana modiga framsteg för att sedan få träffa nya människor som tar sig till tältet för att lyssna på mitt prat. Tänk att jag får ha kontakt med er via mina sociala medier och ta del av era historier. Senast igår var det en kvinna som berättade att hon ska separera och ville ha några ord på vägen. Att jag får ta del av era liv. Tänk att mitt jobb innehåller sådan stor variation. Är oändligt tacksam för detta. Uppskattar det så enormt och tar det inte för givet. Riktar framför allt tacksamheten till er som läser och stöttar det jag gör. Utan er har jag inget arbete att gå till. Tack för att ni fortsätter läsa och finns här. Det betyder allt!
