Skrev den här texten för ett par år sedan men den nådde aldrig dagens ljus då. Här är den:"Vi satt i en taxi när jag kände tårarna komma. Jag varken kunde eller ville hålla emot så det kom ut där och då med min kille och chauffören som sällskap. Känslan av att börja tappa hoppet tog över. Vi hade precis avslutat ett möte med potential. Ett stort projekt som hade alla möjligheter att växa sig stort – men allt jag kände var osäkerhet, tyngd och tvivel. Istället för tillit lämnade jag med en tung känsla av ”ännu ett möte som inte blir något" och pressen det medförde. Bakom framgång och glada nyheter så finns mängder med projekt som aldrig når dagens ljus. Som aldrig blev av. Allt som stannade i idéstadiet eller som nådde nästan hela vägen fram men av olika anledningar skrotades i sista stund. Det hade varit några sådana i tätare takt än vanligt och det började sätta sig på självförtroendet, tilltron på min förmåga började svikta.Projekt och uppdrag som varit lovande men som aldrig nådde fram. De existerar hela tiden men pratas sällan om. Ja, framgång finns och glädjen när saker och ting går i lås delas. Med det här vill jag också påminna om allt det andra - på varje grej som lyckas är det ett betydligt större antal som aldrig blev".Läs även: Tack "PT-Fia" för de här 12 åren!
