Har känt mig ofokuserad den senaste veckan. Något riktningslös vilket direkt påverkar min framåtanda. Lustigt nog föll det samman med att vi signade ett nytt uppdrag med tajta deadlines den kommande månaden så nu behövs verkligen det där brinnet för att jag ska leverera allt som behövs i tid. På jobbet fungerar jag bäst när det är mycket att göra och att gå från grej till grej. Jag får kraft av att veckorna överlag är bokade med många olika uppdrag och åtaganden och att en tom dag i kalendern dyker upp som en glad överraskning ibland, för att landa och ladda. När jag upplever att tempot går ner eller att det blir för mycket tid framför datorn som är mer fritt, så blir jag tudelad. En del av mig förstår att det är värdefullt och bygger upp - fyller på och allt det där. En annan del tappar fart och har en känsla av att inget blir gjort. En lunk infinner sig som jag inte trivs med. Så när det var lugnare dagar förra veckan annonserade jag till min projektledare Elin "hallå hallååååååe vad sker hos dig" för att få en uppdatering om hur det ser ut på efterfrågan, i mailkorgen och vad som ligger i pipen och planeras. Eftersom hon sköter allt administrativt så ser jag bara det faktiska uppdraget som bokas och som jag ska genomföra, ser inte allt som sker runt omkring och allt som hon tackar nej till eller som är på gång. Vilket är precis som det ska vara och ibland behöver jag få en inblick för att få fart av att hon säger "det ÄR mycket nu" och vad som kommer in. Så vi inledde veckan med en rejäl avstämning och nu är jag tillbaka. Vår riktning är tydlig. Vart vi ska är tydligt. Vad vi gör nu och framåt är tydligt. Plötsligt hittade jag glöd och fokus, redo att kötta! Så, det jag vill säga är hur viktigt det är att dels lära känna sig själv och hur man fungerar i t.ex. sin arbetsroll och att ge sig själv förutsättningar och verktyg för att hjälpa sig själv när man fastnar. Vill påminna om vikten av att veta sin riktning. Varför man gör något och var man vill ta sig med det. Tack för att du läste ända hit!
