Jag är en fena på att laga för mycket gröt. Jag kan inte låta bli att mäta på en höft, känna känslan i kastrullen och prata lite med havregrynen innan de trillar ner i den lovande sörjan. Som tur är passar den glada gröten utmärkt i stekpannan dagen efter och känns om-möjligt ännu lyxigare som stekare. Receptet på en annan variant av denna goda skapelse och grundreceptet i proteingröten här.
