Många människor kallar sig för "allt eller inget"-personligheter och lever efter principen att när de gör något så går de all in oavsett vad det gäller. Ni är många som skriver till mig och beskriver er som just det, berättar att ni ser allt svart eller vitt utan gråzon. Ni berättar att det känns som ett misslyckande när kaksmulan landade på tungan trots att ni hade tänkt tacka nej, att ni känner fruktansvärt dåliga när ni inte orkar gå till gymmet och att det är all in i det hälsosamma i ett antal veckor för att sen kraschlanda på soffan utan minsta tillstymmelse av energi. Jag har ibland trott att jag tillhör den kategorin som kör gärnet, kanske till och med velat vara i den kategorin men insett att jag mår bättre i gråzonen. För visst är det viktigt att kunna vara snäll mot sig själv och hitta en livslång balans mellan livets projekt som gör att vi orkar hela tiden. Att lägga gasen i botten kan tyckas vara imponerande och starkt men samtidigt oerhört ohälsosamt och farligt om man inte lyckas stoppa i tid. Inte lyckas stanna upp och njuta av ett annorlunda val eller bara kunna se det i det stora hela. Det är självklart bra att satsa och fokusera men det ska inte resultera i timmar av ångest för att beslutet blev ett annat än det som du planerat. Det jag vill säga är: Se det inte som ett misslyckande för att det inte blev som du hade tänkt dig. Var snäll mot dig själv och haka inte fast vid detaljer, ibland kan det behövas en klackspark. . Känner ni igen er i "allt eller inget"- tänket? Hur hanterar ni det? .
