Har du några tips på hur man kan hantera stressiga situationer utan att börja må ”dåligt”? Har nyligen bytt jobb, till ett jobb som länge varit en dröm. Det är en plats jag verkligen vill vara på och det känns så roligt för det mesta. Har varit där i 2 månader nu och upplever fortfarande att det är såå stressigt. Det är inte bara jag som tycker det utan även mer erfarna kollegor. Flera har uttryckt att man lär sig att hantera det. Min fråga är egentligen Hur? Hur kan man hantera stress/ett högt tempo på ett bra sätt? Som det är nu har jag ont i magen/huvudet nästan dagligen efter jobbet. Känns inte hållbart i längden men skulle tycka det var supertråkigt att ge upp nu! Kram! Tack för frågan! Men du, är att ge upp verkligen? Du beskriver att det påverkar ditt mående negativt och att det inte förbättras, snarare tvärtom. Plus det faktum att dina kollegor säger att det är såhär det är ... mitt enda råd är att verkligen fundera på om det här verkligen är ditt drömjobb? Och är det värt det? Är det värt att lära sig att hantera dåligt mående för att vara på den arbetsplatsen? Om ja så får du som dina kollegor säger försöka hitta sätt att må så bra det går i den situationen. Om nej? Ja, då är det enda rätta att söka dig vidare. Kanske inte direkt men så snart du kan beroende på vad du skulle vilja söka dig till och hur det fungerar i praktiken såklart. Såklart att man behöver kunna hantera stress och press på jobbet i perioder, men det borde verkligen inte behöva vara standard och att man bara ska acceptera dåligt mående. Kramar! Hej! Hur får man en kompis som inte är särskilt taggad på träning att börja träna? Tror det skulle vara bra för henne på alla sätt då hon verkar lite nere och det är ju bra för alla att röra på sig – its a fact. Den här personen rör knappt på sig alls och jag tror hon skulle behöva få in det i sin vardag. Hon verkar dock inte särskilt motiverad när jag föreslår att hon kan träna när hon känner sig ensam eller uttråkad. Har du några tips? Jag tänker på två grejer. 1. Du kan försöka inspirera henne, men hon måste få bestämma själv hur hon vill leva sitt liv. Vill hon inte trots många försök så får det vara så. 2. Kanske kan du försök att lägga fokus på "häng med mig och simma" eller "ska vi testa en salsakurs" eller "jag vill gärna prova tennis men vill inte gå själv, häng med" istället för att använda orden träna/träning. Ordet träning är så laddat för många att det gör att man säger nej av bara farten så fort man hör ordet. Testa att bjuda med henne på någon hike eller cykeltur eller bara någon aktivitet som ni kan göra ihop. Eller föreslå att ni tar sällskap från jobbet och promenerar en bit ihop om det är praktiskt möjligt beroende på vart ni bor osv. Du har tidigare skrivit om & pratat i podd om att du kommer från en familj där ni inte pratade så mycket om känslor. Praktisk kärlek framför emotionell osv. Jag känner igen mig i detta och undrar hur du hanterar detta idag? Försöker du få dem att prata mer känslor? Hur gör du i så fall? Eller har du bara accepterat det och jobbar på att göra det med dina barn i stället? Har även en sambo som har svårt för det här med att prata känslor och jag är ingen expert heller – hur kan vi bli bättre? Tack för en grym blogg! Tusen tack! Många verkar känna igen sig i det här och jag tror att det är väldigt vanligt i vårt samhälle. Vi har lätt för att prata om praktiska saker och ge praktisk omtanke, den emotionella är svårare. Både jag och mina familjemedlemmar har utvecklats mycket i det här de senaste åren på olika sätt. För mig så blev min utmattningsdepression en enorm resa i personlig utveckling, vilket såklart också påverkar mina närmaste. Jag skulle säga att vi jobbar på det tillsammans och pratar betydligt mer känslor och liknande nu än tidigare, även om det såklart också är lätt att falla in i gamla mönster. Jag övar hela tiden på att inte stänga av och att släppa in folk. Ibland hamnar jag i "bita ihop"-läget som är dåligt för mig, men jag försöker att jobba bort det. Är inte heller någon expert på det här så här kommer ett tips från en lekman: Ett sätt att öka det emotionella kan vara att lägga till den delen i något som man är bekväm med. T.ex. att när man berättar om sin dag, vad man gjort och vad som händer så kan man också berätta (eller fråga) om hur man kände sig i någon situation, om det var något man reagerade på, tyckte var jobbigt/känslosamt etc.
