Ni skickar så många intressanta och vettiga frågor på instagram så tänkte börja svara på dem här. Har ni frågor som ni vill att jag svarar på framöver - skriv en kommentar eller ett DM. Och kan ni relatera till frågan eller har egna tankar och erfarenheter, dela gärna med er! Svar på frågan: Vill börja med att säga att det här är så vanligt. Såklart att det är svårt att våga känna sig nöjd med mindre när det hela tiden förmedlas att allt måste vara mer. Att allt ska vara on top. Ska man springa ska man ha ett mål som utmanar, man ska gärna ha ett program som pressar ner tiderna och det finns någon "sanning" som säger att man måste springa 5 kilometer annars räknas det inte? Jag vill befria er från allt sådant. Det finns inga regler eller måsten inom löpning, träning eller ens livet egentligen. Det enda vi behöver är ett syfte där vi själva vet varför vi gör saker. Har du som mål att springa Göteborgsvarvet, ja då är det klokt att ha en plan för hur du ska träna och kanske ta hjälp av någon som kan lägga upp ett program för att du ska få den upplevelse du vill av den utmaningen. Men det är för det målet. Har man som mål att "må bra" - som jag upplever att många har - då behöver man hitta egna syften och sitt eget varför. Du beskriver att du vill komma ut för att röra på dig, att du inte har några tävlingsmål och att du vill vara nöjd med 2-3 kilometer. Det är fantastisk "varför" och syfte. Se över vart vart du hämtar din inspiration. Följer du personer som springer flera mil och har helt andra mål och syften med sin löpning eller träning än vad du har och påverkar det dig till att exempelvis känna att dina kilometer inte duger? Följ andra och hitta din inspiration i sådana som ser på löpningen som du. Elsa Billgren är ett jättebra exempel på det. Hon skriver en del om sin löpning (bl.a. här) så läs gärna hennes tankar om att just springa 2-3 kilometer och älska det. Utgå från din dagsform, vilket innebär påminn dig om att din löpning påverkas som allt annat av förutsättningarna för dagen. Ibland känner vi oss utvilade, energifylld, motiverade och som om vi aldrig vill sluta oavsett vad vi gör (eller kanske så fantiserar vi mest om den känslan) och ibland så är hela ens väsen en stor dipp i energi. Allt är okej och allt kommer att påverka din löprunda. Ibland kommer du att känna att du vill jogga fyra steg och gå resten och ibland vill du försöka utmana dig genom att springa längre eller snabbare. Tillåt dig att vara som det du är i din träning. Stark, svag, vacklande, omotiverad först sen blir det lättare när du börjar och allt där i mellan. Gör löpningen till en frizon. Bestäm dig för vad som får vara med i din löpning. Jag tolkar det som att dina hjärnspöken stör och förstör. Jobba på att mota bort dem från löpningen. Ifrågasätt vad du säger till dig själv under passen - är det en vettig coach du har i huvudet eller är det just hjärnspökena som tar plats? Öva aktivt på att säga snälla och uppmuntrande ord till dig själv i allt som har med löpningen att göra. Gör det till din stund. Du har redan ett så tydligt och snällt syfte med den så skydda den från allt som stör det. Och en sista grej: De dagarna som du känner att det blir mycket gå och mindre löpa: Kalla det för intervaller för det är ju precis vad det är. Ibland har dina intervaller längre vila bara. Puss! Läs även: → "Släppte loss steget. Stannade plötsligt där det var vackert"
