Jag vill prata om matångest. Det här är en snårig skog att gå i då det finns olika typer av matångest. Vi har den självklart uppenbara där det handlar om ätstörningar och blir en regelrätt diagnos. Sedan finns det den mer "vardagliga" (konstigt uttryck men missförstå mig rätt) matångesten som inte har utvecklats till något mer än att det är något som tar energi från livet och vardagen. Tankar på mat och ätande som komplicerar relationen till mat. Förstår ni vad jag menar? Matångest finns i olika uttryck och egentligen är väl alla typer av den på något sätt ett uttryck för något som är inte är sunt eller helt friskt, men jag vill höra er som är på den "vardagliga" (det dåliga uttrycket igen..) nivån. Som inte upplever att det har blivit en regelrätt diagnos eller ätstörning. Som sagt, försöker uttrycka mig försiktigt för att inte bli missförstådd. Ni som förstår hur jag menar och upplever detta, berätta om era erfarenheter och relation till detta. Jag vill veta hur vanligt detta är. Vi behöver prata mer om matångesten som finns någonstans i gränslandet. Om ni vill så räcker det om ni skriver "jag känner igen mig" eller "+1" och var anonym om ni vill. Behöver få någon form av siffra på hur många som faktiskt känner sig drabbade av en komplicerad relation till maten. Tack för hjälpen <3
