Puh, känner mig aningens överväldigad av livet just nu. Det är så mycket spännande som händer att jag gör mitt bästa för att hänga med. Att ta in och samla ihop. Ser fram emot att få åka ut i sommarstugan och skriva på boken, ser fram emot att få njuta av det som förhoppningsvis blir en solrik sommar och ser fram emot det hösten har att erbjuda. Fascineras ofta över hur snabbt våra liv kan vända. Att en dag bli övertygad om att vi är strålande underbara, att kraften exploderar inifrån och vi bara äger allt, trivs och älskar. Till att nästa dag vakna med för tungt huvud, svag känsla och inget hopp. Plötsligt kan snålblåsten dra med oss i en lindrigare hopplöshet lika snabbt som at humöret kan sträcka ut i ett enormt lyckorus. Det är det som är livet. Alla dess svängar och det faktum att vi inte kan styra det. Vetskapen om att även om det känns skit idag så betyder det inte mer än en dålig dag, det är inte ett dåligt liv. Vi kommer ta oss ur en dålig period och solen kommer skina igen. Det kan jag känna är tröstande när allt ser nattsvart ut, tryggheten i att hur lång tid det än tar så kommer vi att skratta igen. Någon gång. Just nu åker jag bara med, njuter av att få trivas i ett stärkande och skönt ljus. Är glad att få känna att livet levererar sådär mjukt som har saknades så länge. Njuter av att jag känner mig glad. ,. foto: Erik Dilexit. Vart är ni i livet just nu? I den ljuva sköna glansen med medgång eller en tung period?
