Fråga: Vad är inte som det ser ut? Svar: Oh, vad roligt! Ställer alltid den här frågan till mina gäster i min podcast Ofiltrerat som avslutning på avsnittet. Hm. Har ju fått höra så många olika svar på den här frågan så känns svårt att inte vara färgad av dem, men såhär: 1. Sociala medier - som nästan alla svarar först. 2. ALLT, eller rättare sagt inget? Inget är som det ser ut, stort som smått. Ibland på ett spännande sätt som gör att man blir mer nyfiken och upptäcker att det finns fler lager att lära känna eller nyanser att upptäcka och ibland på ett sämre sätt då det byggs fasad och liknande. Fråga: Vad är den största skillnaden på ditt liv jämfört med någon som har ett ”vanligt” kontorsjobb? Svar: Bra fråga! Har själv inte haft ett "vanligt" kontorsjobb då jag drivit mitt företag i 10 år och jobbade som personlig assistent innan det, men gissar att det främst är friheten. Jag kan välja hur jag lägger upp min tid, vilka uppdrag jag tar, vilka uppdrag jag vill söka, vilken väg vi ska gå, vad jag vill utvecklas och utmanas i och så vidare. Ingen dag är den andra lik och jobbet är oerhört varierande. Att driva eget innebär också att jag jobbar många extra timmar och aldrig är helt ledig. Vad tror ni är den största skillnaden baserat på det ni ser och läser i mina sociala medier? Fråga: Är du sugen på någon ”rejäl” träningsutmaning typ vasaloppet, längre vandring eller multisportlopp? Svar: OHJA! Främst vandring är något jag suktat länge efter. Känner på mig att det kommer att hända inom de närmaste åren, vill! Körde Kortvasan (3 mil) första gången som 11 åring och sedan dess har jag velat köra Vasaloppet så någon gång ska det ske. Det har inte funnits utrymme att träna för något sådant de senaste 8 åren då de kantats av utmattning, rehab, armbågsskada, graviditet, förlossning - men där jag är idag så finns det inga fysiska hinder så ser fram emot att främst sikta på en vandring inom kort. Fråga: Kan du köra ett träningspass på insta för förälder o barn tillsammans? Svar: Absolut! Det finns en variant här och här, men kan såklart göra mer barnanpassat också. Fråga: Dina favoriträtter? Svar: Åh, bara frågan får smaklökarna att rycka till. 2020 har varit ett OERHÖRT trist matår. Har ätit fantastiskt mycket god pasta, men också ja, lite för mycket pasta och frukost till middag så längtar efter att lägga mer energi och kärlek i matlagningen 2021. Min favoriträtt är att bli serverad mat. Finns få saker som jag uppskattar så mycket som att få äta andras mat. Om det ska vara en specifik rätt så älskar jag asiatiska smaker och äter gärna något med koriander. Ugnsrostad potatis som man kan doppa i något såsigt är ju också guds gåva. Fråga: Hur hjälper man en socker junkie/känsloätare, vad skulle ditt råd vara till mig om du vore min coach? Svar: Kan inte svara på det utan att veta mer om dig, din bakgrund och situation. Vi skulle behöva utkristallisera vad roten till detta är, hur du värderar dig själv och vad känsloätandet är ett symtom för. Vi skulle bland annat behöva prata om vilka situationer detta uppstår, när det triggas och hur din bakgrund ser ut. Vi skulle prata om hur din hälsa ser ut överlag, hur du lägger värderingar i olika saker och om dina vanor och rutiner. Ta ett helhetsgrepp. Eventuellt skicka vidare till t.ex. terapeut. Fråga: Vad har varit eller är det mest utmanande och jobbiga i din föräldrarrollen? Har ni haft några jobbiga perioder under Edits år? Och isf vad var det om? Svar: Upplever inte föräldrarollen som så utmanande (ännu) och har inte upplevt att det varit något jobbigt med Edith på det sättet. Det är såklart stunder där tålamodet prövas enormt, men det hör ju till. Det var enormt utmanande, tärande och svårt att få ihop allt när jag var nybliven mamma och drev företag, men det hade mer med situationen att göra än själva föräldraskapet eller henne att göra. Samma sak med skilsmässan, det var fruktansvärt att separera med ett så litet barn men det var mer kopplat till själva situationen, mitt egna dåliga samvete och alla känslor kring det. Det var utmanande när hon hade kvällsoro de första månaderna, kände mig enormt hjälplös då så det är nog det enda konkreta som isåfall var jobbigt, men det var så kort period. Men i övrigt så upplever jag en stor trygghet i i min föräldraroll som i att vara just Ediths mamma. Har däremot inte riktigt känt att jag "är en mamma" eller hur jag ska uttrycka det. Jag är Ediths mamma, men identifierar mig inte som "en mamma", om ni förstår vad jag menar? Har landat i det men blev nog förvånad i början när jag insåg att jag är helt ointresserad av att prata med andra om sådant som hör barnlivet till - sovrutiner, blöjor, föräldragrupp, smakportioner osv. Alltså, klart att jag gör det ibland och frågar vänner om råd om det behövs eller lyssnar på deras men har inte det där intresset av att prata om allt som rör barn som jag kanske trodde kom automatiskt när man blev förälder. Obs, lägger ingen värdering i detta åt något håll men det hoppas jag att ni förstår. Läs även: Svarar på 100% av era frågor, del 1-3
