"emma skriver: mars 21, 2013 kl. 1:30 e m tycker du inte att du ser ohälsosamt smal ut? kan du inte ta upp detta i ett inlägg? N skriver: maj 1, 2013 kl. 7:09 e m Anorexia Fia!" Det här med att kommentera människors utseende. Att ta sig rätten att bedöma någon kropp, tala om sin åsikt, upplysa om något eller hoppa på. Jag förstår att "Anorexia Fia" mest är för att provocera eller i bästa fall kanske trycka på en öm punkt och att den andra personen tycker det min kropp förtjänar ett helt inlägg där vi ska diskutera hur den ser ut och huruvida det är bra eller ej. Jag måste säga att jag är så otroligt trött på det här med att vi ska bedöma varandras kroppar, visa upp våra egna, få dem i toppform, lägga ut halvnakna bilder med uppdragna linnen på nytränade magar och allt det där. På många sätt känns det som att träningstrenden har tagit det här med att "kvinnokroppen är ett objekt" till en helt ny nivå. Nej, jag ser ingen anledning till att ta upp min kropp i ett inlägg, det är fullkomligt ointressant och att dagligen matas med bilder på halvnakna kroppar och "fitinspo" är trist. Vi ska självklart vara stolta över det vi gör, att vi lyckas uppnå förändring och mål och allt detta, men är det inte på väg att gå över styr? Hälso- & träningstrender är bra, men när fitness-hälsa buntas ihop blir det farligt. Nu är det ytan som tar allt fokus. Människor tränar för att bli snygga fit, tighta och få magrutor. Alltså fokuserar vi så mycket på hur vår kropp kan se ut att många verkar glömma vad den kan göra. Att må fantastiskt, vara pigg hela dagen, kännas sig stark, vara smidig, funktionell och grym verkar inte lika viktigt som att ha vackert skulpterade armar eller rutor. Jag tänker att om vi värdesätter den inre förbättringen lika mycket som den yttre så underlättar vi så otroligt mycket för oss själva. Jag fattar att vi vill vara snygga för vi lever i ett ytligt samhälle och jag fattar att när vi känner oss fina så stärker det oss på massor av sätt, men jag vill ändå försöka påminna om att mår vi inte bra för insidan så mår vi inte bra. Det spelar ingen roll hur många rutor vi har på magen om det krävs att vi ska gå på svältdiet och tvinga oss till gymmet två ggr per dag. Det är klart att det inte är något fel att vilja vara fin, vilja vara i sin livs form eller vilja få magrutor, det är absolut inget fel i det så missförstå mig rätt. Det som blir bakvänt är att många börjar träna enbart för de ytliga faktorerna och att "hälsan och insidan" inte är lika mycket värt. När jag peppar människor med att "du kanske inte förändrar hela kroppen på några veckor men du mår trots allt otroligt mycket bättre på insidan" så är det totalt ointressant för många. Det är ju ändå hälsan som går snabbast att förbättra med träning och bra kost, det ytliga tar längre tid att förändra. Hur många slutar inte en livsstilsförändring för att alla kilon inte ramlar av på två veckor, trots att du redan är betydligt piggare och gladare? Jag önskar bara att vi åtminstone kunde vara lika lyckliga och stolta över att få en härlig hälsa som allt det utanpå. Och bli inte arga nu för jag menar inget illa och säger inte att något är fel, försöker bara lufta något jag tänkt länge på.
