Ni vet att jag brukar få stunder av tvivel och prestationsångest. Stunder då jag får känslor av värdelöshet, tittar på andra i branchen och blir desperat i tron om att mitt sätt att jobba och försöka sprida hälsa inte är tillräckligt. Dessa stunder slåss jag mellan att vilja stänga ner skiten, ge upp och sluta skriva för att det känns så hopplöst eller att följa med i andras linje med någon spännande diet, mer bilder på min kropp eller mer yta. Men jag vill inte. Kan inte. Vill fortsätta jobba mer med det jag tror på. Fortsätta fokusera på hälsa såsom jag tror att den är, fortsätta prata om det som är jobbigt och obekvämt, fortsätta bli kallad präktig för att påminna om det där lilla ljuvliga som finns i att vara här och nu och se en söt blomma. Oftast känner jag mig trygg i att det är vägen att gå för mig och även stunderna av hopplöshet brukar sluta bra. Mitt sunda förnuft kommer ikapp och skyddar från tvivel. Idag känner jag mig extra stark och tacksam. Stark för att bekräftelsen på att det sunda förnuftet också är attraktivt och efterfrågat. Stark för att efterfrågan ökar i takt med att jag orkar ta på mig mer. Är så tacksam för att det finns männsikor som också vill bryta den ytliga trenden och se inåt. Att tidningar vill sätta mig och min version av hälsa på omslag flera gånger om och tacksam för att jag nu får ytterligare ett fantatsiskt sätt att sprida det, i en form jag länge drömt om. Idag fick jag ett JA som ska firas djupt ikväll. Så TACK för att jag får fortsätta jobba på det här sättet som känns så rätt i magen och hjärtat.
