Som utbränd slutar jag aldrig förvånas över hur kroppen, känslorna och hela livet kan dansa disco från en dag till en annan. Igår var jag pigg, skrattade, fikade med en efterlängtad vän, promenerade ett par timmar, spurtade en kvart i regnet, satt i terapistolen och berättade att jag är ganska lugn men ändå likgiltig och kände mig helt okej. Idag vaknar jag med ett krypande stresspåslag med en hjärna som eldar upp uppgift efter uppgift som jag behöver göra genast, nu och helst IGÅR. Kroppen blir förbannad, jag blir förbannad, vi bråkar, jag bryter ihop, min kille skyndar hem, jag gråter och ringer vänner och struntar sedan i att svara för att jag inte orkar erkänna mig så förbannat svag igen och sedan är det tillfälligt lugnt. Min kille kramar om, vi skriver en lista och börjar bocka av, svara på gamla mail, förbereda och fixa. Nu är jag helt färdig på alla nivåer och ska bädda ner mig på spikmattan med hemgjord tortillapizza och se ikapp avsnitten av härliga Biggest Loser som många av er tipsat om. Tack och godnatt!
