Läsarfrågan: Tycker du att du kan kalla dig friskförklarad från din utmattning? Eller tror du att du aldrig blir helt frisk? Kram En fråga som jag ofta får. Visserligen mer sällan nu men den kommer fortfarande med jämna mellanrum. Min instinkt säga NEJ absolut inte. Jag är inte frisk. Vill inte kalla mig för frisk, eller rättare sagt så vågar jag nog inte kliva i de stora skorna som det innebär. Om jag skulle kalla mig frisk, vad skulle det innebära om jag då hamnade där igen? Vilket jävla misslyckande det skulle vara. Min instinkt att rygga bort från ordet frisk grundar sig i rädsla och eftersom det sitter så hårt i mig från sjukdomstiden, att jag aldrig kommer att bli frisk. Ska aldrig kalla mig för frisk. Om jag går mer till nutid och hur jag känner nu och grundar det i hur jag mår och lever idag så känns frisk inte lika skrämmande. Jag vill fortfarande undvika att kalla mig för frisk, men jag lever ett friskt liv sedan många år. Oklart om jag någonsin kommer att våga omfamna frisk-begreppet. Sedan är ju verkligheten sådan att jag fortfarande påverkas av vissa men från min utmattning. Som att mitt minne är katastrofdåligt. Saker försvinner från mitt medvetande lika plötsligt som de kom. Både jag och min projektledare Elin har det med oss i vårt arbetssätt. Vi vet att jag kommer på något som jag kastar ur mig, får feeling för och snabbt går upp i, för att snabbt återgå till något annat och då är det som att det där jag nyss var helt uppe i aldrig funnits. Är det en idé som "har något" så tar Elin med sig den och tar upp vid ett senare tillfälle - eller skakar på huvudet och ler när den kommer tillbaka till mig några veckor senare och jag då tror att det är första gången jag har den här idén. Även min syn blev kraftigt försämrad under utmattningen. Och jag har ju en medvetenhet om hur mycket energi olika saker ger och kostar och hur jag behöver hushålla och balansera för att inte gå back, eller hur jag ska uttrycka det. Sammanfattningsvis så undviker jag gärna ordet frisk - mest baserat på gamla rädslor men också för att jag har lite svårt att omfamna det. Föredrar att säga att jag lever ett friskt liv. Är också väldigt medveten om att jag såklart skulle kunna hamna där igen och det finns alltid med mig, hur trygg jag än känner mig där jag är idag. Hur resonerar ni som också varit utmattade? Känner ni igen rädslan jag beskriver eller känns ordet "frisk" helt okomplicerat? Läs även: » Utbrändheten förstörde min syn! » Jag har för fan en hjärnskada Tryck på gilla om du vill ha fler liknande inlägg ♥
