Jag är helt lamslagen. Vaknade, gjorde de vanliga morgonrutinerna och kände mig ungefär så pigg som en brukar på måndag morgon. När det var dags att gå iväg till kontoret drabbades jag plötsligt av sådan kraftig ångest att jag tappade andan. Fick hålla mig i väggen för att inte falla och hann inte förstå hur det hände innan hela kroppen var förgiftad. Mina ögon tappade glittret och hela världen stannade upp i slow motion. Plötsligt fanns inte verkligheten. Det slog lock för öronen, jag kippde efter luft och grät inombords. Så svag. Sammanbitet kämpade jag mig ut och började gå med tunga fötter. Nu sitter jag i soffan med kisande ögon och dödens huvudvärk i nacken. Det gick inte. Fattar inte var den kom ifrån, denna dränerande djupa ångest. Är besegrad och skitsur. Och helt tom. Pittskit typ.
