01. Sluta! Bara sluta sträva efter att bli ditt gamla jag. Det var det som gjorde dig sjuk. Du ska inte tillbaka. Framåt är enda vägen att gå. Det kommer att bli bra, det är snällare där. 02. Lyssna in din kropp just precis nu. Pausa! Vad säger din kropp till dig? Vilka tankar bor inom dig? 03. Du har fortfarande möjlighet att vända det här så det inte blir ännu värre. Det betyder att du måste ta din kropps signaler på allvar. INTE fortsätta pusha. Inte köra över dig själv. Inte fortsätta. Stanna upp. Bryt. Andas. Boka av. Vila. Gör det där som känns helt fruktansvärt jobbigt - svik dina planer och din duktiga flicka. 04. Unna dig någon att prata med. Bearbeta. Själv så blev jag väldigt hjälpt av både samtalsterapi och senare en karriärscoach. Bearbeta. 05. Ja, du får sova mitt på dagen. Ja, du behöver vila. Nej, du behöver inte gå upp för att fånga dagen. Ja, ditt "jobb" är nu att fokusera på dig själv och bara dig. 06. Håll inte emot. Det är tillåtet att gråta. Jag vill påstå att tårar läker. Även vuxna kompetenta människor behöver tröstas ♥ 07. Förlåtelse. Du behöver förlåta dig själv. 08. Möt din destruktiva sida. Den finns i alla människor, kanske syns den extra tydlig hos dig här och nu. När drar den ner dig? Hur kan du hantera den? 09. Fundera över vad du lärt dig av den här vidriga, obehagliga, skrämmande, utmanande, dränerande och mörka upplevelsen. Några livsavgörande eller stärkande lärdomar och insikter är väl det enda som skulle kunna göra skiten värd att gå igenom. 10. Nej, du behöver inte tacka ja till det där och det där och det där och det där och det där och det där och det där och det där och det där och det där och det där och det där. Läs även: »Varför blev jag utbränd? » "Jag måste börja leva"
