Jag sitter i soffan och försöker massera tinningarna efter en intensiv dag eller ja, en intensiv vecka. Just precis i den här stunden så känner jag att kroppen tycker att tempot är lite för högt just nu. Känner mig slutkörd och nöjd på samma gång. Slutkörd för att det händer saker hela dagarna och jag försöker hänga med, nöjd för att jag är så förbaskat stolt över mig själv. Insåg att jag glömt att reflektera över det men jag är stolt över att jag orkar jobba i ett högt tempo och samtidigt se mina begränsningar, pussla ihop jobb och återhämtning och att jag alltid gör mitt bästa utifrån dagsformen. Jag inser att det här tempot behöver sällskap av något lugnare strax för att det ska bli balans men just nu är det helt okej. Börjar känna ett behov av att få åka iväg och vila från intryck en helg. Behöver komma ut i skogen, sova länge, vara utan mobilen och få frisk luft. Det känns som himmelriket efter den här hösten som gått i raketfart. Nu är det tack och godnatt för den här gången!
