Jag och Elin tränade ett expresspass på lunchen. Uppgiften var att köra funktionella övningar som rodd och dra rep i intervaller om 30 sekunder i tre varv med kort vila i en halvtimme. Så jag körde på och blev trött. När slutsignalen gick pustade jag ut på golvet och kände mig slut, men återhämtade mig snabbt. Och det slog mig att jag inte kan pressa mig till max längre. För mig är det självklart att det hör ihop med utbrändheten - att min kropp på något sätt skyddar mig från att pressa på för hårt och det märks extra tydligt i träningen. Jag kan anstränga mig mycket och bli rejält trött, men att pressa det där lilla extra som gör att man känner sig halvdöd precis efter går inte riktigt. Det är något som fysiskt tar emot och jag har varken förmågan eller viljan att gå hela vägen in i kaklet. Kanske just för att jag gjort det så grovt en gång. Det är ännu en grej som fortfarande bor i mig, snart 8 år efter att jag blev sjuk.
