Fitnessfeministen (Sara Dahlström) gästade min podd Ofiltrerat för några veckor sedan. Vid ett tillfälle berättade hon hur hon som tjock blir bemött i träningsvärlden. Hon är chefredaktör för tidningen Hälsa & Fitness, lyfter svintungt på gymmet flera gånger i veckan, är utbildad journalist och lever för och med träning - både privat och i sitt jobb. Ändå blir hon ständigt ifrågasatt. Ifrågasatt för att hennes kropp inte ser ut som normen. Folk frågar henne dagligen i sociala medier om hon verkligen är stark, om hon verkligen kan någonting om träning och på möten blir hon bemött annorlunda. Jag kom att tänka på när jag var sjuk (i utmattningsdepression), ingen ifrågasatte mig eller mitt kunnande. Alla förutsatte att jag orkade, kunde och var vältränad för att jag har en smal kroppsform. Ingen ifrågasatte någonting hos mig trots att jag en del dagar inte tog mig ur sängen, fick mjölksyra av att gå tre trappsteg och var fullkomligt förstörd fysiskt som psykiskt. Förstår vi hur sjukt det här är? Återigen - återigen - en smal kropp är inte automatiskt stark, hälsosam och vältränad. En tjock kropp är inte automatiskt icke-vältränad, svag och ohälsosam. En smal person är inte automatisk hälsosam och en tjock person är inte automatiskt slö och ohälsosam. Vi måste sluta döma och börja förstå att det vi ser inte berättar allt.
