Jag är på en spännande grej och återkommer måndag 23/5 - tills dess publiceras läsningen från arkivet en gång om dagen. Ses snart! God eftermiddag, som jag skrev i det här inlägget så vill jag lyfta utmattning lite extra de kommande veckorna då det snart är 9 år sedan jag blev sjukskriven för utmattningsdepression - 24 år gammal. När jag bläddrar i arkivet slås jag av hur annorlunda allt känns nu. Det beror såklart på att tid gått och att jag gjort vad jag kan för att ta mig till en tryggare och mer välmående plats inuti.Men också för att jag fortsatt utmana de valda sanningar och ramar som bitvis inneburit enorm trygghet. Som att jag länge fungerade och levde ett friskt liv med fasta rutiner som såg exakt likadana ut vecka in och vecka ut - ibland ner till minsta detalj för att minimera energiåtgång. Det var nödvändigt och livsviktigt under en tid, sedan var det precis lika nödvändigt att utmana och befria mig från dessa.Jag tänkte på det när jag förra veckan länkade till inlägget med rubriken "jag har för fan en hjärnskada". När jag läser det nu så känner jag inte igen det som är beskrivet i texten. Upplever inte alls dåligt minne längre. Även min projektledare Elin har flera gånger under senaste året sagt att hon märker stor skillnad. Det har hänt något även där, vilket är så stärkande och spännande. Att det kan fortsätta förändras såhär nästan ett decennium efter det mest akuta läget är fantastiskt. Det påminner mig om att ingenting i livet är för evigt och att kroppen fortsätter fascinera.Läs även: Till dig som vill läsa om utbrändhetLäs även: Hur fasen drar man i handbromsen?
