Kände mig mer än redo för helg i fredags. Var trött när jag mentalt checkade ut från arbetsveckan och hämtade på förskolan. Har därför ägnat helgen åt sådant som känts rimligt med de förutsättningarna. Bäddade ner mig klockan 21 i fredags kväll. Låg i sängen innan kl. 22 både i lördags och igår. När vi städat , fikat och hängt med Ida och hennes lilla gullebebis bäddade vi ner oss i soffan och låg kvar i ett par timmar. Samma sak igår. Efter danslektion och lekparken blev det raka vägen hem till soffmys. Det är inte det jag brukar göra men är så glad över att jag nu lyssnar och agerar på trötthet direkt, till skillnad på tidigare. Förr hade jag kört på och gjort hundra grejer. Nu respekterar jag även den lägre energinivån och påminner mig om att de långsammare dagar är som att ladda telefonen. De fyller på så det finns mer att ge kommande dagar. Är också så tacksam över att kroppen numera svarar på vila och återhämtning. Det var många år efter min utmattning som den inte gjorde det. Det spelade ingen roll hur mycket jag än vilade och tog det lugnt, det märktes aldrig i kroppen. Det fanns stunder då jag kände mig aningens påfylld men det försvann snabbt och ofta var det bara en avsaknad av extra resurser i energidepåerna. Om ett och ett halvt år är det tio år sedan jag blev sjukskriven för utmattningsdepression. 10 år. Ofattbart. Läs även: Kroppen efter förlossningen!
