Det här med målbildning dyker ofta upp i olika sammanhang. Vi får ofta höra att vi måste sätta mål och att vi genom målbildning har större chans att lyckas med det vi önskar. I och med att jag nu har anlitat en tränare som ska hjälpa mig och min kropp tillbaka efter utbrändheten har jag fått fundera flera varv kring vad jag egentligen vill uppnå. Det hade vart så lätt att sopa utbrändheten under mattan och sträva efter "en snyggare kropp, mer magmuskler eller bli tightare". Det är inget fel att eftersträva dessa men det hade vart att lura mig själv. Jag har inte den lyxen att kunna träna för att bli snygg just nu, jag behöver nu träna för att överleva. För att orka bli frisk. Det är först nu som jag börjar inse hur "förstörd" min kropp har blivit av den här sjukdomen. Inte ens grundstyrkan finns inte där, uthålligheten är som bortblåst och det är fortfarande för många kemiska obalanser och inflammationer i kroppen. Huvud, nacke, axlar, och skulderblad är pressade, obalanserade och behöver först få tillbaka blodcirkulation och hitta sin plats igen. Bara att förstå allt det här och verkligen se hur vidrigt svag och "fel" jag numera är gör mig gråtfärdig och så grundligt ledsen. Det är en ständig kamp och precis när jag kommit igenom den ena så startar nästa. Helvete. Mitt mål är att bli frisk och stark. Jag tränar för att bli stark och det är idag en fruktansvärt lång väg dit. Pittskit .. Hur länge ska jag orka kämpa?
