"Det är fredagkväll och jag är ensam hemma. Sitter med datorn på magen och scrollat genom internets universum. Försvinner in i det sådär som en kan göra ibland, det är för enkelt. Plötsligt fastnar jag i mitt eget bloggarkiv och läser mina egna ord i kategorin ”fia om stressen”. Läser om min utmattningsdepression, ångest och ord som beskriver framstegen. Inser, brutalt och lite för snabbt, att det är för lätt att glömma. Hur fan kan det som är ett helvete och tagit år av livsglädje vara så lätt att glömma. Inser att jag gjort en del fel den senaste tiden. Kört på, pressat, gasat, ätit för lite, jobbat trots en långdragen förkylning, missat mellanmål och suttit med datorn i knäet på kvällarna. Fel fia. Så jävla fel. Men det är ju så roligt säger den där lilla rösten. Det är så roligt och jag känner mig bra. Jag mår bra. Ännu. Insikten som slår mig är skoningslös – jag kommer aldrig bli fri. Det här är en del av mig och livet nu. Den här sköra tråden jag balanserar på. Passar jag mig inte jäkligt noga kan jag hamna där igen och den dagen jag på riktigt inte håller min arbetsglädje under uppsikt finns alltid risken att jag bara gasar igen, för att det är så jäkla roligt eller för att gamla vanor sitter i. Skit också, utbrändheten. Detta är min verklighet nu. Behöver fortsätta vara observant. Hela tiden." Ahhhh. Nutid är 15 december 2021. 7 år har passerat sedan jag skrev texten och det är svårt att uttrycka i ord hur tacksam jag är. Den där sista meningen stämmer inte. Den har inte gjort det på ett tag. Klart att min utmattning finns med mig och är en enormt viktig del i min historia och jag har all respekt för den - men jag förhåller mig inte till den på det sättet längre. Jag är uppmärksam på stress, press och för lite återhämtning som "vem som helst" om ni förstår vad jag menar, inte längre utifrån att jag varit utmattad - även om det såklart alltid kommer att bo i mig. Men det är en sådan frihet. Tio år efter att jag blev sjukskriven för utmattningsdepression så är det en del av det jag gått igenom, det som var. Det trodde jag aldrig där och då när den var det enda som styrde, påverkade och ägde mitt liv. Tack. Tack. Tack för att det är annorlunda nu. Tack för att det gick att ta sig hit. Tack. Läs även: Friskhetstecken!
