Igår var en stor dag för mig. Min terapeut sade åt mig att fira och berätta och det ska jag nu göra: Sedan jag blev sjuk i utmattningsdepression har min ångest vart ett enda tjatter i huvudet. Så fort jag vart ensam eller inte haft folk att prata med så har det blivit kaos i huvudet och hela kroppen har blivit attackerad av ångest, dränerande tankar, prestationsångest, självhat osv. Jag har alltså inte klarat av att hantera mina egna tankar och känslor vilket lett till att varje tyst stund resulterat i utbrott, kollapser, baksteg och bryt. Min snuttefilt och lösning på detta blev att jag ständigt distraherat mig med en tv-serie och podcasts. Så fort jag vart ensam - på med det så jag slipper vara i mitt huvud. Det har hjälpt men samtidigt har jag sett ut som ett pucko som bär runt på datorn på högsta volym vart jag än går i lägenheten. Diskar, duschar, lagar mat, jobbar, cyklar, går eller bara "är" ensam - alltid på med ljud för att distrahera och skydda mig från min egen ångest. För en vecka sedan blev det tyst. Alltså, jag har nu gått nästan en vecka där jag kan bara vara i mitt eget tillvaro utan att attackeras av ångest, självhat, prestation och dränerande tankar. Det är frid. Det är tyst. Ni som upplevt något liknande eller vart i min situation förstår vilken enrom seger och häftig känsla detta är. Jag äger nu mitt eget huvud och känner mig för första gången på flera år trygg i mina egna tankar. Jag har äntligen makten över min skalle. Det är tyst och helt fantastiskt. Tack livet!
