God morgon och välkommen till min skrivarhelg! För en vecka sedan packade jag en väska och tog bussen till Siggesta Gård. Möttes av hästar, rosa himmel och landet-luft. Mer än ljuvligt! Checkade in och trivdes direkt. Vad göra nu? Vart börjar man? Gick till den tomma restaurangen med dator och block och varvade mellan att skissa, skriva och klottra allt som fanns i huvudet. En man satte sig några bord bort och kände sig uppenbart väldigt hemmastadd då han tog av sig skorna och satte upp fötterna. Jag beställde in ginger beer och mandlar och fortsatte, med skorna på dåe. Käkade fisk och tog in dessert. Första gången någonsin jag beställer en crème brûlée och antagligen sista. Inte min grej. Efter ett par timmar gick jag tillbaka till rummet, tog en efterlängtad dusch, lade ansiktsmask och bloggade. Guten morgen! Inte på något sätt omysigt att kliva i kläderna och plocka från den frukostbuffén det kan jag säga. Hade sällskap i telefon under frukosten och klev sedan tillbaka till skrivarstugan med raska steg. Nu kör vi! Hittade, vad jag trodde var, den perfekta platsen att skriva på. Uppkrupen i en korgstol med regnet smattrandes mot rutan. Efter många försök att hitta en bekväm ställning gav jag upp och parkerade mig i sängen. Såg ändå mysigt ut så det blev ett par bilder till detta inlägg : - ) Timmarna gick och jag skrev. Skickade utkast till några som fick läsa och ge feedback. Efter ett tag öppnade jag min gamla dator och hittade m ä n g d e r med gamla dagbokstexter från åren jag insjuknade, blev sjuk och var sjukskriven för utmattningsdepression. Det fanns mer än jag vågat hoppats på och plötsligt har boken en core! Gick igenom några texter, läste och grät. Ömmade för hur jag kämpade och fan vad mörkt det var periodvis. Innan jag hann med så var jag utsvulten och klockan sen eftermiddag. Behövde fylla på för att ha kraft att ta sig ut på en tur. Gick rakt in till fikabuffén. Den där kolasnitten med solroskärnor var otrolig! Var enormt sugen på att springa en längre tur men ishalkan begränsade. Kom ut en sväng och fick luft vilket var huvudsaken. Hittade tillslut en grusväg som funkade att springa på innan det mörknade totalt. Är så glad över att jag jobbat mig ifrån den där konstiga gamla valda sanningen om att jag inte är någon löpare. Det är bara hjärnspöken som fladdrat runt och begränsat. Löpningen nu känns prestigelös och lustfylld vilket är allt jag önskar av den. Kom tillbaka, beställde snacks till rummet, gjorde en del övningar med kroppsvikt och gummiband, värmde mig i duschen och fortsatte sortera och spara kopior av de gamla texterna. Middagen! Pasta med tomatsås, friterad zucchini, burrata och grönkål. Efter en natt med alldeles för lite sömn pga storm och jobbiga energier i rummet så kom äntligen belöningen. Frukosten <3 Efter en vända i lilla gårdsbutiken där jag köpte en ljusstake, en skål, marmelad och lite annat så väntade jag på bussen i goda 34 minuter - väl på utsatt tid så körde den förbi mig. HALLOJ utbrast jag lite lamt. Nästa gick ett par timmar senare så tog en kaffe i väntan på taxi. Väl hemma hann jag greja en del, gå en promenad och handla innan det var dags att hämta Edith. En skrivarhelg som gav en core till boken, en översikt och betydligt mer att jobba med. Det tackar vi för! Läs även: Den här jävla frustrationen
