Nu börjar den, min efterlängtade paus. Hela mars har gått i ett oerhört högt tempo med diverse möten, boklanseringar, intervjuer med media, jobb på helgerna såväl som i veckorna, boksigneringar, föredrag för folk, samarbeten, träningsevent och skrivjobb. Det har helt enkelt vart väldigt mycket roligt på kort tid. Samtidigt som jag har haft en väldigt glad och stundtals overkligt "nypa mig i armen"-period har jag också vetat att behovet av vila smugit sig på. Jag behöver helt enkelt pausa, landa och låta den senaste månadens fart få ta ut sin rätt. Längtan efter dessa påskdagar har därför vart stor. Inte för att något härligt firande väntar utan för att jag har fem dagar av egentid framför mig. Jag valde att stanna hemma i vår lägenhet och samla krafterna, själv. Just nu är det precis vad jag behöver, att få skrota runt här hemma, landa och bara vara. Få vara spontan, röja i garderoberna, äta frukost till middag, sova bort halva dagen, ringa en vän spontant, tidsinställa blogginlägg för att ligga steget före och bara vara. Det finns många saker jag vill göra och hinna med under dessa dagar men det finns inga måsten eller krav. Jag ska bara fylla på mig själv med energi, vila och försöka ladda kropp och själv med lugn. Och det börjar nu, idag. ,. bilden är tagen av Erik Dilexit och en av mina favoriter av de som inte kom med i boken. Den speglar mitt lyckligaste jag på något sätt: det är en ljummen sommarkväll i sommarstugan, jag har gummistövlar på fötterna, är klädd i en för stor fleecetröja med kameran på axeln och bara är i det där efterlängtade nuet.
